Sjöstugeprojektet

I år blev det inte mycket gjort. Åtminstone inte så mycket som det var planerat. Men nästa år planerar jag ta vatten över huvudet. Vad det blir vet jag inte än, men nånting blir det! Stay tuned!

Även om jag inser att skadorna som stormen åsamkade oss är en skitsak i jämförelse med vad andra stormar orsakar andra så blir man ju lite ändå lite pissed. Alla timmar som man lagt ned blåste bort på några minuter. Jag hann inte ens ta ett provdopp från bryggan!




Och till sist ett plåttak på en bod i en annan av våra stugor som inte stod emot stormen. Men som sagt… det kunde varit värre, detta var rätt lindrigt ändå.

Nästan 10 månader sedan vi var här senast. Första gången i år således, och ändå är det bara 20 minuter bort, dörr till dörr. Att ge sig in i nya projekt ter sig nästan galet. Dags att börja uppskatta det man har istället för att sukta efter det man inte har.

…så utökades båtflottan med ytterligare en båt vilket förpliktigat en massa båtåkning. Otippat och oplanerat.
Skepp ohoj!
Spontant så känns det som att motorkraften borde räcka till…
En sällan skådad varelse, men plötsligt så händer det!

Fyllechaffis.

…för nu är vårbestyret med bryggbyggande och strandrenoverande klart för i år!!! Tack och lov lär detta slit bara infinna sig ungefär var 10:e år.

En 20-ton-grävare är alltid bra att ha när man ska städa upp lite bland stenar och grus.

Förra veckan kunde man gå torrskodd runt ny-bryggan. Tur att man orkade kraftsamla och snickra ihop den på en helg.

Nice…blev det!

Att bygga på något gammalt är varken klokt eller enkelt. När det gamla dessutom lätt kan förväxlas med resterna av en vikingabåt eller delar från vasaskeppet gör inte saken bättre. Men alternativet var att det inte skulle bli någon brygga alls, och med vetskapen att vasaskeppet ändå hade lite friskt virke i sig när det hittades efter 333 år, så fick det bli som det blev. Den gamla stenkistan kändes dessutom grymt stabil och virket var bättre än man anade på sina ställen. Den borde ju även ha satt sig klart eftersom den lutade friskt. Positive thinking…

Glad i hågen började den gamla konstruktionen att rätas upp med lite stöttor, plankor och kilar. Jag ägnade en hel dag till att försöka få det rakt. Helt bortkastad dag visade det sig förutom att jag blev lite solbränd. Ett tag trodde jag på allvar att det var fel på vattenpasset.

Men efter lite om och men, järnvilja och hårt slit stod den där. Få lär ana vad som döljer sig under plankorna. Den kanske inte står pall lika länge som vasaskeppet, men några år till borde den funka. Vi får väl se.

Nu är den gamla sjöstugan i himlen.

I väntan på bygglovet så har en ny hollywoodfasad till bryggan påbörjats. Ingen lär misstänka de lite halv-taskiga bjälkarna under. Viktigast är ju att det ser lite flott ut när nå’n lägger till.

Lite listning och finlir på det där så kommer den se som ny ut.

Att riva det någon annan en gång byggt gör lite ont i hjärtat. Ett jävla slit var det också. Som tur var fick vi hjälp av två gästrivare idag, Tack Samuel och Max.

Efter ett längre uppehåll är det dags för nya tag. Ny plats, ny sjö, ny ritning, ny konstruktion, men återigen en sjöstuga. Ytterligare en skillnad är att den blir dubbelt så stor som förra gången. Detta projekt börjar med en rivning eftersom nån ställt en bod i vägen.

I och med att kofoten åkte fram så är tärningen kastad…point of no return… vi får väl se hur det blir den här gången. Målsättningen är att det ska gå lite snabbare, då ett ännu större och krångligare projekt ska ta vid till hösten. Stay tuned!