Det där att hålet för diskhon som jag förberedde blev för litet, resulterade i en grymt onödig omväg. Ett minst sagt drygt misstag som stressade upp mig rejält några timmar. Kinderna och örinsnibbarna blev varma och då snackar vi inte nån tiondels förskjutning… Ja ungefär så fungerar jag tydligen när jag blir stressad…
Men efter några telefonsamtal till kloka vänner tillsammans med några glas vin så kändes det markant bättre. Färgseendet återkom, snibbarna och kinderna övergick i normalläge och en plan för morgondagen växte snabbt fram. Ja ungefär så fungerar jag…
Vem som helst kan väl se att hålet är för litet! 
Så här fel ute var jag!
Först tänkte jag ge mig på och ändra på diskhon, men goda vänner övertygade mig att göra hålet större istället. Och med rätt verktyg så gick det vägen! Rätt beslut! Tack Pär H för hjälpen! Alltid lika hjälpsam och klok. Tur att jag har dig!
Perfect fit! Back on track!
