Sjöstugeprojektet

I typ 50 år har det gamla köket varit brunt och gult. Himla modernt en gång i tiden och kanske kommer färgerna tillbaka igen. Men kände att det inte var värt att chansa på det… Tycker det nya blev bra. Men någon i framtiden kanske har synpunkter på den nya färgsättningen oxå. Vi får väl se 🙂

Nästan 10 månader sedan vi var här senast. Första gången i år således, och ändå är det bara 20 minuter bort, dörr till dörr. Att ge sig in i nya projekt ter sig nästan galet. Dags att börja uppskatta det man har istället för att sukta efter det man inte har.

Byggprojekten har gått i vinterdvala…drömmarna och planerna fortsätter. Vi får se vad som händer till våren. Välkommen tillbaka om du gillar att kolla in mina misstag och framsteg.

…där det tidigare växte några träd har idag lagats. Resultatet blev ytterligare en stolpe, några extra kvadratmeter trädäck och en snyggt hörn som smälter ihop med trappan. Den extra energi som jag inte trodde att jag hade, lades på att riva gammalt trädäck för att sprida ut skarvarna.

Samtidigt noterade jag massa reparationer och målning på det gamla huset som kräver ny energi om det inte fixar sig av sig själv. Jag hoppas på det senare vilket nog den som la en planka över hålet också hoppas…Vi får se vem som får sin önskan uppfylld…

Idag var det första dagen på sommarsäsongen i Nordannälden. En bra dag. Fint väder, junior var med vilket inte är så ofta, bonden hade fällt träden och mut-moppen föll i god jord. I bästa fall kan det bli lite fler tillfällen där vi är tillsammans och på lika bra humör som idag.

Då var det klart för i år förutom en liten sak…. att leta reda på musjäveln som trots musband och en i övrigt hermetiskt tillsluten sjöstuga ändå lyckats hittat en ingång. Grattis. Yippie Kay Yay Motherfucker kommer vara hälsningsfrasen när vi syns…

Ni övriga, kul att ni läste. Välkommen tillbaka en annan gång.

Ytterligare två dagar har spenderats i Nordannälden. Även fast sjöstugeprojektet sägs vara hyfsat klart återstår tydligen en massa jobb. Nu i form av byggstädning, slutmålning, stenpirsbygge och massa småfix. Dessutom pågår en ojämn kamp mot flugorna och myrorna som verkar tro att dom kan vinna genom att vara så många fler än jag, men det kan dom glömma. Jag ger mig aldrig…eller nästan aldrig…kampen mot fågeljävlarna börjar jag i och för sig att fundera på att ge upp. Och även den nyinrättade vaktstyrkan verkar ha kastat in handduken. Fåglarnas vinnarsignaturerna indikerar nu både att blåbärssäsongen är i full gång och att dom hittat bären innan dom stackars kinesiska bärplockarna hunnit fram till dom. Grattis fåglar, ni vann på alla fronter! Jag ger mig. Om kineser ger sig så lätt vet jag inte men ni fåglar, ge er av till någon annan nu tack.

Och på tal om att ge sig…. det är rätt länge sedan jag insåg att jag är för gammal för att köpa billiga opålitliga begagnade prylar, men jag kan tydligen inte ge mig på den punkten ändå. Jag vet inte om det är snålhet, dumhet eller någon annan del av min hjärna som tar över. Just nu föreslår en del av min hjärna att ett av gasolkylskåpena borde bli ett bojsänke inom kort. Omräknat all tid som jag lagt ner på detta kylskåp skulle jag kunna köpa två splitternya. Minst. Det kanske hade räckt till en weekend i Paris också… Jag t o m drömde om det i natt, men inte ens i drömmen gav jag upp. Jag stod och dividerade med nån kylskåpsmekaniker om nåt jävla vred som borde bytas ut. Men men… varmvattenberedaren funkar i alla fall trots att den är billig och begagnad. Det är väl den, som en begagnad billig pryl betraktat, som kommer göra att man fortsätter köpa begagnade prylar som bara funkar ibland…

Efter allt slit så var jag i alla fall glad att jag hade en utomhusdusch, och att den dessutom funkade gjorde mig ännu gladare även om det funkat med en kalldusch idag.

Så ser det ut i den när man duschar varmt i Nordannälden…

På senaste tiden har det inte blivit mycket gjort. Men å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag ska göra heller.

…och funkar det inte nu får dom nog sparken båda två!

Idag var det för övrigt en grymt skön dag. Vindstilla, varmt och dåligt fiske vilket inte är så dåligt ändå, för då slipper man rensa massa fiskar som man sällan äter upp. Just nu ligger det redan ett gäng hyfsat nyfångade harrar i kylskåpet som väntar på tillagning. Undrar hur länge färsk fisk är färsk i ett kylskåp?

Mellan målning och eldragning för spottar till köket så anlades en boj i den uråldriga bojstenen. Lena kompletterade stenpirarna som numera är tre till antalet med ca tusen nya stenar.
Dom nödvändiga jobben börjar sina känns det som. Sjöstugeprojektet kanske är färdigt snart… Måste nog fundera ut några nya projekt…

Efter många om och men så kom det till slut varmvatten ur duschmunstycket. Men det satt långt inne. Jag hade t o m gett upp ett tag och intalat mig med att varmvatten är för veklingar. Men eftersom jag ogillar kallvatten så var jag inte sämre karl än att jag kunde ändra mig på den punkten och felsökningen fick gå vidare. Jag ringde legoelektronik för konsultation, mätte och drog om elen, bytte ut slangar, sänkte positionen på pumpen i förhållande till vattennivån och provade lite andra saker också. Och till slut gav summan av alla ansträngningar mig varmt vatten och då insåg jag att veklingar ger upp och duschar kallt, medan en riktigt karl aldrig ger upp. Och fr o m nu duschas det i varmvatten i Nordannälden!

Andra småsaker som pågick var ett skåp som skulle kastas men som istället fick en liten renovering. Det målades vitt med ett rött kors på och slipades ner så att det skulle se gammalt ut. Blev himla bra.
Och eftersom fåglarna gillar att skita ner stället har jag ställt ut en vaktpost. Ett gammalt fint golfpris som tidigare inte fått stå synligt, men som nu äntligen hittat hem till första parkett. Vi får väl se om fåglarna ogillar golfpriset lika mycket som Lena gör det. I så fall är det slutskitet på trädäcket. Skulle det inte göra susen så har jag för övrigt fler fina golfpriser….

…för hydropresser är en helt vetenskap känns det som. Och istället för att köpa en avancerad så har jag nu beställt den absolut billigaste och simplaste som man inte ens behöver justera trycket på själv. Återstår att se om det funkar. Under tiden så har det fångats lite gädda mm.

Max W och Max B stod för infångandet under översyn av Mats.

Och dörren till boden är nu på plats. Skev som f-n. Vet inte vad som gått fel. Jag som kände mig grym på att snickra dörrar. Skumt.

…ungefär så känns det inför morgondagen. Den efterlängtade svalkande duschen kan nämligen bli lite för mycket svalkande eftersom jag inte fick igång något varmvatten idag trots gedigna förberedelser och genrep.
Ett tränat öga noterar kanske att det är hydropressen som jag hoppades att jag kunde skippa som saknas. Och skulle det inte vara en hydropress som är nyckeln till framgång så vete fasen hur jag ska gå vidare. En kraftigare pump lär väl funka men det känns som ett bakslag. Ett annat alternativ är att placera pumpen närmare vattennivån, men där vill jag inte ha den. Vi får se hur det blir imorrn.

Och den där grannen till ödla som vi såg för ett tag sen verkar ha kompisar. Och dom är inte bara grannar, dom verkar ha flyttat in. Välkomna!

…denna varma dag, men i väntan på att ute-spa-avdelningen blir klar får sjön duga. Årets första dopp avklarades på dryga 1,5 sek.

Mellan gräsklippning och lite annat jox så blev det idag bara en trapp och lite andra smådetaljer. Snart dags för lite rörmokeri. Den stora funderingen är nu om en hydropress ökar trycker eller bara jämnar ut det, och om jag verkligen behöver någon.

Det ovälkomna utedasset som helt oväntat poppade upp på trädäcket har nu genomgått ett dass makeover. Det sneda taket har byggts om till ett platt tak, och boden har målats och kompletterats med en spaljé. Och det gjorde susen! Dasskänslan är som bortblåst och nu känns det som jag är på rätt väg igen. Liten onödig omväg bara. Men sånt är livet. Oerfaren är ett annat ord som summerar det hela ganska bra.
Och baksidan, där det hela händer, dvs det som alla ansträngningar syftar till, börjar också ta form. Trädäcket har transformerats till ett stendäck och hade inte färgen tagit slut hade Lena färdigställt målningen.

Det här kommer bli bra!

Dagens naturupplevelse bestod av en skogsödla som inte brukar visa sig så ofta.

…borde utedass ha. Och hade dom haft det så hade jag förmodligen inte råkat bygga ett dass när jag trodde att jag byggde ett pumphus till utomhusduschen.

Från början såg allt rätt ok ut…

… men när jag hade slagit på bräder så vips…
… så stod där ett dass!!!! F-n vad jag blev förvånad…det var ju inte det jag hade tänkt mig!

Fortsättning lär väl följa antar jag… jag hoppas i alla fall det…

När jag byggde ut förra trädäcket så var det ju egentligen för att få plats med utomhusdusch, förråd och lite andra prylar. Men när det var klart så visade det sig att det passade lika bra för lite utomhusmöbler och vips så var jag lite kort om trädäck igen. Så vad gör man, jo man bygger lite mer. Denna gång bara några kvadrat dock och i ett lägre plan för att skapa känsla av att det är avskilt från det andra, och från löddret från schampot som inte bör hamna på trädäcket där man ska fingå.

En sån här filur dök upp en stillsam kväll. Grymt häftig upplevelse. Jag tror dock inte han tyckte detsamma om mig, för när han såg mig försvann han rätt snabbt…

Mera trädäck blir det i alla fall. Det finns många olika tankar vad som kommer att husera på denna plats….

… men några snygga bilder blev det dagen då gräsmattan blev klippt, vattnet tillfixat och båten blev sjösatt.

Drygt 60 år tog det innan rinnande vatten kom till udden! Undrar hur länge det dröjer innan det även kommer varmvatten ur kranen…



Efter massa funderande och googlande hur man platsbygger stabila överskåp var det till slut dags. Googlandet kammande noll vilket gjorde att jag tvingades ställa massa snickarfrågor till kollegor som i grund och botten verkar vara lika mycket snickare som it-människor. Ekerooten gav ett tips att använda plywood för att stabilisera upp kortändorna, och efter lite köpslående med sonen så skrotades hans fingerboardbana till förmån för ett kök som även han en dag kommer att uppskatta, även om det i hans värld känns som ungefär 10 000 år bort. Ett kök är ju bara ett nödvändigt ont som ens föräldrar uppehåller sig kring i tid och otid…

Slutresultatet blev bra och jag börjar bli grym på att göra dörrar. Denna gång hade jag dessutom grymt bra flyt. T ex så hade jag noll koll på att taket lutade som Lena informerade mig om. Resultatet blev att dörrarna touchade takreglarna med en tusendels millimeter när dom öppnades. Men snickring är som golf, ju mer man tränar, ju mer tur har man.

Next mission blir på temat vatten…

…på bästa budgetnivå. Skåpen blir snickrade på egenhand med enklaste och billigaste materialet. Ad-hoc som vanligt. Men när avloppet skulle installeras så visade det sig att denna snickarstil inte alltid är den framkomligaste vägen. För när jag fixat dit diskbänken, kompletterat de stackars få rören som jag sparat från en tidigare köksrenovering så återstod det bara att krypa under huset och ansluta det hela. Men jag hade glömt att kolla krypavståndet i krypgrunden. För när jag väl skulle krypa under så kunde jag snabbt konstatera att det inte var någon krypgrund! Inte ens Ioan Ursut skulle haft en chans. Så det blev en massa klurande och tänkande men till slut kom jag på en finurlig lösning som gick ut på att trä långröret från sidan, pricka in utsågningen på centimetern när, ta ett stycke antennsladd och linda runt avloppsnöret för att bilda motstånd för att sedan varsamt kunna passa ihop avloppsrören. Det gick men humörsvängningarna var rätt stora under en kort period. Men som tur var så hamnade humöret på topp i slutändan som vanligt. Nu är det dags för överskåp, gasol, vattenpump mm. Denna gång inte lika ad-hoc som vanligt. Bräderna har förmålats och arkitekturen funderats ut i skallen innan. Jag vet inte om det är lönt att redovisa hur jag tänkt för det lär väl bli på något annat sätt. Vi får väl se…

Då var det äntligen dags. Tillräckligt med prylar hade hittat sin rätta plats för att det skulle bli drägligt nog att premiärsova in bygget.

Dörrmattan på plats.
Skeppshunden på plats.
Vädret och fjällen på plats.
Fiskedragen på plats.
Solenergin på plats.
TV’n på plats.
Skeppsklockan på plats.
Här var det en ledig plats.
Kaptenen på plats.
Dom begynnande stenpirarna på plats.
Månen på plats. Kanske världens vackraste plats. Godnatt.

…börjar så sakta växa fram. För att veta hur jag skulle göra samt få lite inspiration så köpte jag en prenumeration på Gör-Det-Själv (www.gds.se). På köpet kommer jag snart få en ir-termometer som jag kan gå omkring och mäta temperaturen med samt förmånen att få tanka ner lite olika gör-det-själv-ritningar på nätet vilket jag börjat med. Men jag har snabbt konstaterat att det inte är min grej. Dom är ju så himla noga dom där som gör såna där ritningar så svårighetsgraden blir snabbt för hög för mig. Även om jag också är lite noggrann av mig så vill jag ändå ha flexibiliteten att när som helst ändra mig och göra tvärtemot vad jag tänkte från början. Därför tycker jag det är praktiskt att ha det i huvudet istället för på ritningen. Men jag ska erkänna att jag lärde mig ett trix innan jag började. Nämligen när man ska göra egna dörrar så är det en smart att skruva fast alla plankor först, och därefter såga ut dörren. På så vis får man bättre passform. Det hade jag inte kommit på själv. Så här blev det i alla fall denna gång. Inte riktigt som jag kanske tänkt mig men ändå ok. Vi får se vart det tar vägen framöver. I huvudet ser jag infälld spishäll, italienskt kakel, snygga överskåp, varmt och kallt vatten, en egen gjuten bänkskiva i betong och infällda spotlights… Alltid bra med en vision men som det ser ut nu så pekar verkligheten snarare mot en bänk med ett triangia-kök på. Vi får se. Jag ändrar mig när jag vill.

…sa elektrikerbröderna och ljus det blev.

Ungefär så gick det till.

När vi mätte upp spänningen med våra högteknologiska
instrument så såg allt bra ut och vips så funkade allt också. Helt obegripligt
varför det inte funkade dagen innan!?

Men skit samma. Funkar det så
funkar det. Dags för nya utmaningar!

Följ min blogg med bloglovin

…(om man mäter framgång per nedlagd timma)…gjorde idag sitt bästa för att installera elen som ska drivas av solen. Efter ca 14 mantimmar så tyckte displayen på indikatorn att det gått så här för oss:
Och ungefär så såg vi ut också. Och visst, det var väl kanske inte någon jätteöverraskning med tanke på hur vi höll på. T ex så svors det rätt friskt över hur jävla korkad design det är på elprylar nu för tiden.
Och dessutom så låg verktygen, skruvarna och muttrarna oftast på fel plats, och ibland inte ens där.

Mitt i allt elände försökte storebror lätta upp stämningen genom att lura lillebror att sätta plus och minus kablarna på sin tunga för att kolla om det trots allt inte kom nå´n ström från trådarna. Och det gjorde det… med råge…himla kul…

Hur som helst så fick vi ihop alltihop till slut. I alla fall så såg det ut så. Vi hade t o m övertygat symbolen på displayen som hade blivit betydligt gladare. Men glädjen blev kortvarig för elektrikerbröderna. Ingen el i tåtarna där det skulle vara el. TV´n var stendöd och utelampan vägrade att ge något sken. Dock så såg vi tydliga spår av el i form av smälta kablar vilket var svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt tecken. Det beror nog lite på hur positivt inställd man är. Indikatorn är i alla fall rätt positiv fortfarande men det hjälper tyvärr inte, men all heder till den ändå. Jävla skit får summera dagens resultat. Så positiv är jag.

Men skam den som ger sig. Imorgon tar vi med oss elmätarna och annan högteknologisk utrustning som vi borde haft med idag men som tyvärr lämnades kvar på hemmaplan i sina ouppackade Clas Ohlson kartonger. Vem kunde anat att man behövde elverktyg när man skulle installera el….

…och äntligen snart sommar. I väntan på att tjälen ska gå ur backen så är det lata dagar i Norannälden. Idag blev det fiske och skoteråkning i gassande sol. Max vann pimpeltävlingen vilket även gladde Cleo.

Färdigsnickrat för i år. I alla fall på sjöstugan. Kanske det dyker upp något annat roligt projekt i väntan på fortsättningen på sjöstugeprojektet. Max vill t ex ha en fartramp på baksidan för att få bättre fart för att hoppa med skidor. Lika hög som huset tänker Max. Pappan tänker lite lägre. Ingenting är omöjligt. Vi får se. Kul att du läste.




Hej så länge. Nästa år blir det mera trädäck, solenergi, utomhuskök. utomhusdusch och förmodligen lite annat också. Vi får se. Snygg förstoring va! Man kanske borde bli fotograf. Hur svårt kan det va 😉 Välkommen åter!

Självdraget är fixat. En ventil i i sockelhöjd och en i takhöjd på andra sidan rummet. Det borde borga för bra ventilation. Det började som vanligt nämligen allt verkade vara himla enkelt men sen så visade det sig att det skulle jävlas som vanligt. Jag hade borrat lite snett även fast jag tyckte mitt ögonmått kändes klockrent, och som om det inte var nog så sprack ett ventilationsrör när jag med blåfrusna fingrar skulle kapa det. Men det slutade som vanligt också, dvs på nå´t sätt löste det sig. Ventilerna är nu där dom ska och det blåser rakt igenom huset. Fast inte genom ventilerna tror jag. För när vi var klara och tände lite ljus så blåste lågorna på ljusen lite hit och dit så troligen så var det rätt bra självdrag redan innan. Kanske det var overkill med ventilation. Men skit samma, nu är den där och nu behöver ingen fundera mer på det.

Ett tydligt tecken på att sjöstugeprojektet är på väg in i vinteride, är när bryggan åker upp och båten vänds upp och ner. Och det var precis vad som hände denna dag. Av bara farten snickrades lite hyllor upp men i övrigt hände det lite. Men lite är bättre än ingenting.



Östersund bloggkartan.se!

Denna helg blev det höstmarknaden i Åre istället för att kämpa på med sjöstugan. Fast tankarna finns ändå alltid med på vad som saknas. T ex några av dom här. Fast jag vill ha dom i lite plattare format…det finns såna också.

När tankarna och energin egentligen borde hålla full fokus på ventilation och el blev jag distraherad av Lena och vips tog dom ett stickspår på inredning. Med ett snabbt ihopplock av diverse filtar och kuddar skapades lite sjöstugekänsla även om saker och ting kan ta en annan vändning senare. Så blev det denna vackra höstdag…

Säng inköpt och ditställd. Check. Passar perfekt ända tills elkontakten är på plats. Då kommer den inte att passa alls. Tänkte inte på det…
Sista elkablarna indragna. Check. Eftersom dragfjädern inte längre är i direkt nyskick så blev det ett antal fler svordomar än det borde ha blivit. Men nu är det slutdraget och slutsvuret på ett tag. Skönt.
Kompletteringsmålning genomförd av målarradarparet Una och Mats. Check.
Och lite annat smått och gott fixat. Check.

En dag närmare slutmålet, men fortfarande en bit kvar känns det som. Solcells-elen ska tas i mål och jag vägrar sova där utan tv, stereo, dator och internet. Sen så har det börjat spekuleras i att man kanske borde ha lite ventilation också. Klok spekulation känns det som, men efter att ha sökt på internet med ventilation och friggebod som sökord, så verkar det inte vara så vanligt förekommande eller prioriterat. Eller är det så uppenbart att ingen tipsar om hur mycket och hur man gör eller borde ha gjort!? Jag hittade två stackare som ställt klockrena frågor kring detta i Vi i villa 2005 och 2008. Dom väntar fortfarande på svar. Jag tänker inte vänta så länge, utan frågar nog kanske dom där på Beijer som tror dom vet så mycket, även om jag redan nu vet hur jag tänker göra. Det blir i så fall två ventiler, en i golvhöjd på ena sidan och en i takhöjd på andra sidan. Uppenbart för att skapa självdrag men frågan är ju om det är nödvändigt. Det är det jag vill veta! Kan det t ex ta slut på luft/syre så det blir kolmonoxid..typ.. eller blir det bara varmt och fuktigt? Kanske du vet?

Taket på gamla stugan är numera klart också. Himla bra blev det. Nu börjar man ju nästan bli sugen på att fixa till den lite mera också.

Det ser lite ofärdigt och inklämt ut…

Första inredningsdagen gick i Compact Living tema, och det lär nog övriga dagar också göra, för någon har ritat en alldeles för liten kåk. Tanken var ju t o m ett tag att det skulle bli en tvårummare. Vet inte hur jag tänkte, men helt galet är ju uppenbart. Men nu är det bara att gilla läget och snickra på.

För att nyttja så mycket som möjligt av den lilla rumsarean fick det bli en platsbyggd soffa och otroligt nog så hann vi klart på en dag även om vi snackar lite övertid. Men tiden räcker ju sällan till som man vill om man inte köpt prylarna och förberett sig noga dagen innan. Men snickringen gick i rasande fart och himla bra. Hade det funnits ett snickringsprogram likt mat-Tinas cook-along så hade jag kunnat vara programvärd. Så rapp och så bra var jag idag. Men visst, lite oplanerade extrareglar och förstärkningar blev det på vägen. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig har jag lärt mig. Men resultatet blev himla bra och det börjar jag nästan vänja mig vid.

Den som tycker att bubblan i vattenpasset är en vacker syn kan ju ägna lite extra tid till en av bilderna. Jag tycker det är vacker syn för det är inte alltid den visar sig på detta sätt. Ibland verkar den vara lite skygg.

Dagens väder kunde man ju inte klaga på om man var utomhus. Jag som var
inomhus hela dagen klagade lite på att det var för varmt. Men bra väder gör
mig ändå alltid glad oavsett var jag befinner mig.
Och kvällen var lika fin den. Till den här härliga vyn hade man kunnat somna på dom nysnickrade sofforna/sängarna. Men invigningen får vänta till en annan kväll. En höststorm blir säkert lika bra.

Listerna som skulle dölja alla springor är nu på plats även om det blev en och annan felsågning som inte kunde döljas helt. Istället för kvartsstav blev det ströläkt som jag förmålade, och det blev nog ännu bättre eftersom kvartsstav är för perfekt och lirar inte ihop med något som inte är lika perfekt. Däremot blev det kvartsstav på golvet för det är ju snudd på perfekt och då lirar kvartsstaven. Listningen var ett enkelt jobb men tog som vanligt längre tid än jag trodde. Men bra blev det.

Alla elkablar är likaså på plats. Det var dock inte lika enkelt och anledningen var att jag ville pressa in fler och fetare kablar än vad som fick plats i rören. Men skam den som ger sig. Jag drog och jag slet och jag gav upp. Svor och tog nya tag och gav upp igen. Vid ett tillfälle när jag drog som hårdast släppte kablarna vilket resulterade i att min knutna näve fortsatte i rasande fart mot min haka där den fick ett naturligt tvärt stopp. Jävlar vad paff jag blev. Och sen hände det som inte fick hända. Rören lossnade och hade helt plötsligt ingen start och slut. Men som sagt skam den som ger sig. Alla naturlagar trotsades och till slut var kabeljävlarna på plats även om jag knappt själv vet hur det gick till.

Min nyinköpta dragfjäder skvallrar lite om hur jävligt det var.

Och jag som ville bli elektriker när jag var liten…

Solenergin är levererad och Peter har förberett så att man kan gå på golvet genom att lägga på sista lagret av vax.

Här kommer lite tips och erfarenheter kring solenergi innan vi ens påbörjat installationen.
Dom riktiga erfarenheterna lär väl komma lite senare, men håll tillgodo ändå,
med lite teoretiska kunskaper.

Innan man vet vad man ska ha för sorts prylar så är det en
bra start att hämta Sunwinds katalog (www.sunwind.se). Där finns det mycket produkter och
färdiga paket vilket gör att man snabbt får en bild över vad som finns + att dom erbjuder
massa tabeller och sånt för att räkna ut behov och dimensionering av kablage,
batterikapacitet och storlek på solpanel. Tack, sunwind, men tyvärr köpte vi
inte av er för ni var för dyra.

Efter ett tips av Janne hittade vi fram till www.legoelektronik.se. Där beställde vi
en panel på 90w för dryga 4.000 kr. Säljaren var himla trevlig och gav ett kompetent intryck enligt Peter. Han t o m avrådde oss från att köpa en del prylar istället för att sälja på oss vad vi inte borde ha. Starkt. Regulatorn blev en NC15 som sägs vara mycket
bättre regulator än den sunwind erbjuder i sina paket och dessutom billigare!
Vi beställde även kabel från legoelektronik även om vi hittat ännu billigare
kabel på bl a Kjell & Company (www.kjell.com). Kabeln där säljs som högtalarkabel, men det spelar tydligen ingen roll. Koppar det också. En annan bra sak att tänka på när man drar kabel är att ju längre sträckor och ju högre
effekt som önskas så krävs grövre kabel. T ex räknade vi
ut med Sunwinds tabeller att vår tv-kabel bör vara ca 6-7 kvadrat medan övrigt
kablage räcker med 2,5 kvadrat. Sen så trodde jag att man behövde specialarmaturer om man skulle köra 12v men det behöver man inte. Man kan köra med vanliga men se till att man har rätt lampa i. Det öppnade ju till ett väsentligt större utbud vilket kändes skönt. Dom där lamporna som följer med i paketlösningarna är ju sjukt fula.

Bra priser på batterier sägs finnas på www.hjertsman.se.

Batteriet vi tänker försöka att
använda är ett äldre torrladdat batteri som är oanvänt. Det håller 190ah eller
åtminstone höll. Livslängden för ett torrladdat vaccumförpackat batteri är ca 12 år. Vårat
oanvända batteri är betydligt äldre. Vi får se om det funkar ändå. Jag är tveksam.

… eller åtminstone nästan. En omgång hårdvax återstår innan man kan spilla vin, kaffe, cola och lite annat som man enligt instruktionen tydligen kan spilla på golvet utan att det blir några märken.

Golvet blev ett plankgolv som är 16 cm brett och 25 mm tjockt. Egentligen lite onödigt rejält för att lägga på dom där golvplattorna som ligger uppochner enligt vissa. Men vi var ute efter att få så breda plankor som möjligt och då fick det bli dessa. Rätt billigt blev det också jämfört med andra golv vi tittade på som gick på över 1000 kr kvadraten. Det här blev bara ca 179 kr kvadraten + vax och det här golvet kommer bara bli snyggare ju äldre det blir. Det där för 1000 spänn hade man säkert blivit less på.

Vi stod i valet och kvalet om vi skulle måla det helvitt eller låta träet synas. Vi hade köpt både och, så vi kunde välja på plats. Vi valde det senare bara för att man inte ska behöva städa så mycket. Lite skit bland alla kvistar kommer ju ingen märka.

Och va snabbt det gick. På 4 timmar var det ditlagt och färdigvaxat.
Jag kan inte ens komma på att något jävlades annat än att jag tappade
pennan två gånger. Men så hade vi ju ny-sågen också. Den funkade himla
fint men det där laserstrecket syndes dåligt i solen.

Så här blev det:

Visste du förresten:

* att när man köper plankgolv så är plankorna fasade med spår under för att dom inte ska slå sig
* att dom håller 7% fuktighet och är inplastade med nån slags perforerad plast
* att man ska låta plankorna ligga i plasten och i det rum man ska använda dom i minst 3 dygn. Det sket vi i.
* att skruven man använder, eller i alla fall den vi använde, är gängad åt två håll. Först som vanligt och sen närmast skallen så vänder gängen åt andra hållet. Det visste inte jag, och jag vet fortfarande inte vad det är bra för. Men om någon klok människa orkat läsa ända hit och är så klok att han/hon vet varför, så kommentera det gärna så att man får lära sig något nytt.

Ny-sågen. Blå serie (professional), kunde inte bli tal om något annat när vi kommit så här långt.

Nästa insats planeras bli eldragning av svagström och kanske solenenergiinstallation.

Det blev ett vitt elittak från Byggelit som heter topp. Jag trodde taket skulle vara vitlackat men det var nån sorts foliefilm som täckte spånskivan och gjorde den vit. Men det blev bra ändå, även om karaktären på stugan egentligen per definition kanske kräver en annan taktyp. Men det var en medveten genväg för att komma framåt lite snabbare och det blev helt ok. Men det gick inte så snabbt som vi trodde från början. Peter och Mats inledde med en halv dags taksnickring. Och ryktet går att dom fick en dålig start och gjorde ctrl+alt+del och började om från början igen.

Pontus och Peter tog det i mål på ytterligare drygt en halvdag. Det var rätt tråkig snickring jämfört med mycket annat. Kanske arbetsställningen och tyngdlagen gjorde sitt. Men lite flyt hade vi, taket räckte t ex på pricken vilket kändes skönt. Dock kommer vi nog behöva köpa rätt feta lister på sina ställen. Det blir säkert bara snyggt.

Dagens lärdom blev att dom där på Beijer nog inte vet så mycket som dom tror. Först och främst fick vi med oss några skitskruvar med lackad stjärnskalle som vi inte gillade, och sen så fick vi skruv över som nog räcker till ytterligare 100 sjöstugor. Sen så sa dom ju att det skulle vara skitenkelt också. Det var det ju inte heller!

Avslutningsvis så ägnade vi någon timma till att sätta nät för att slippa alla 1000 flugor som ockuperat stugan. Nästa gång jag kommer dit räknar jag med att alla flygfän ligger blickstilla på golvet av utmattning, uttorkning eller helst av ren och skär död. Och må deras ättlingar inte hitta någon lönnpassage in. Vi får se hur det blir.

Den lånade sågen har fungerat som en välbehövlig piska att göra klart så mycket som möjligt innan den ska lämnas tillbaka. Idag såg den till att Lena målade klart och att jag fixade alla fönstersmygar och foder samt en blå tumme. Faaaaaaan va ont det gör att hamra sig på tummen. Jag föredrar verkligen att skruva men efter att jag skruvat dom första smygarna så insåg jag att det inte såg så snyggt ut så jag gick över till lättkrökta dyckertspikar.

Tyvärr räckte inte virket även fast jag tyckte att jag tog i när jag köpte. Men med lite spillvirke sen förut och med sågens hjälp kunde jag tillverka lite egna plankor av rätt bredd. Det blev väl sisådär men får funka tillsvidare, men risken är väl att det provisoriska blir permanent. Det är väl å andra sidan bara jag som kommer att märka vad som är inte är riktigt bra. Eller kolla själv om du ser vad som är provisoriskt.

Nä det går nog inte att se vad som är provisoriskt på dessa bilder, det syns betydligt bättre live. Det är i alla fall den sista bilden. Men med lite latexfog så kanske det blir bra trots allt. Vi får se.

Idag var det dags för målning och fönstersmygarna. Lena drog det kortaste strået som genomförde målningen. Fönstersmygarna smög på plats fint och måtten stämde oväntat bra. Hade sågen bara sågat rakt hade det blivit himla bra. Jag fick lite tid över som jag spenderade utanför i en vilostol med en whisky i handen medan Lena målade klart. Grymt bra blev det. Kolla själv!
Efter denna dag återfann sig hoppet om att faktiskt bli lite hyfsat klar i år.

Nu är det bara

* listning
* fler fönster- och dörrsmygar
* fönsterfoder
* målning
* inredning (nå’n minivägg, förvaring, säng och platsbyggda soffor)
* solenergi och eldragning
* innertaksisolering
* innertak
* golv
* utomhuskök
* vattenpump
* trapp
* och lite mer trädäck kvar… sen så…

Svininfluensan var nästan som bortblåst och snickrandet gick svinbra. Dagens slit bestod av isolering, elförberedelser och massa kapning och panelning. Alla väggar är nu äntligen klara. Tack Mats och Lena som hjälpte mig när så behövdes. Nästa dagsverke blir att få dit dom där fönstersmygarna som verkar kräva lite olika mått. Det blir nog kul :-S

Krångelbrädorna har gnagt mitt samvete de senaste gångerna jag besökt stugan. Jag vet hur jobbiga dom är och hur det brukar bli. Men idag var det dags. Eftersom dom där fönstersmygarna inte håller måttet hade jag lånat med en kapsåg som faktiskt förenklade min dag rätt mycket. Med en avklingande svininfluensa färdigställde jag 3 väggar med krångelbrädor. Det gick så snabbt att jag i efterhand insåg att jag körde över lite elförberedelser, så det blir lite backjobb i ett hörn senare. Målet för dagen var att även brädslå den sista väggen, men med svinont i halsen och svinlite feber så tog orken slut. Men tillsammans med alla förberedelser, virkesinköp och allt krångel jobbade jag nog ihop till ett dagsverke ändå. Nya tag imorgon förhoppningsvis. Vi får se.

Likt en mästerkock på tv väljer färdighackade ingredienser från ett uppdukat bord, bestämde jag mig för att förbereda fönstersmygarna. Nytt ord för mig, fönstersmyg alltså. Visst har jag hört det förut utan att vara riktigt säker på vad det var, men nu vet jag att det är dom där brädorna som jag tänker sätta inne i fönsterhålet liksom…

Efter lite om och men så köpte jag världen dyraste brädor, 51 kr/m och åkte ner till Peter Heidenbeck som var vänlig nog att hjälpa mig att anpassa dom till exakt rätt mått. Det jag visste innan var att måttet 13 cm skulle jag hålla reda på, plus att det sen skulle få plats en list vilken jag via glasmästaren fått klart för mig bygger ca 2 mm. 13,2 skulle plankan bli tyckte jag. Och vi ställde in sågen och vi ställde in sågen. Jag såg att Peters tålamod testades när han nog tyckte jag var lite för noggrann. Men det blev himla bra. Ända tills jag senare samma dag satt på verandan med en whisky i ena handen och var nöjd med mina förberedelser. Och den som kan plus och minus kan säkert komma på samma sak som jag kom på, utan en whisky i handen. Jag skulle ju för h-e inte lägga på listsatans måttet. Det skulle ju dras i från såklart. Jävla nybörjare!

Skit samma tänkte jag. Jag målade brädorna tre gånger som om ingenting hade hänt. Det löser sig nog. Och vid kontrollmätningen i stugan visade det sig att måtten varierade hej vilt. Min noggrannhet var helt bortkastad och min felräkning helt ovidkommande. Men brädorna är himla fina. Vi får se hur dom passar. Fortsättning följer nog…

Ett snabbt beslut mellan regnskurarna innebar att vägg nr 3 av 4 gjordes klar så långt virket räckte. Med Lena som gästsnickare och sågmedhjälpare gick det snabbare än vanligt. För att slippa oljudet från dieselaggregatet sågade vi klart alla bräderna på en gång. T o m den krångligaste brädan som krävde ett precisionsurtag prefabricerades långt innan den skulle skuvas på plats. Ingen konst tänkte jag eftersom jag gjort en exakt likadan på motsatt vägg. Det var ju bara att mäta den och göra en likadan. Det gick grymt bra. Urtaget satt precis där det skulle och den blev t o m bättre än sin förebild. Kände mig som en proffsnickare ända tills jag skulle sätta dit krångelbrädan då jag insåg att om saker och ting är spegelvända så borde man anpassa sågsnitten också. Men nu vet jag det. Jag vet även att man ska ”klossa” bakom eldosorna vilket den erkände hantverkaren Petter upplyst mig om. Fast jag undrar ändå vad den där plastringen är till för.

Så här blev det i alla fall.

Ett parallellprojekt pågår för övrigt också. Med riktiga snickare. Kanske man borde kolla om dom deras spikar är lika mjuka som mina brukar va. Så här blev det för dom på en knapp dag. Bara plåten kvar.

Projektet har drabbats av ett nytt stillestånd. Efter två halvdagars hårt arbete var det tydligen dags för vackert väder och semester. Och för omväxlings skull spenderade vi några dagar på plats utan att göra ett skvatt åt huset. Men det kändes rätt bra det också. Max slog till med att fånga en svårfångad öring på ca ett kilo strax utanför stugan. Grymt! Om det ser ut som att jag tar på mig äran på bilden så beror det endast på att den var lite onödigt slemmig och luktade lite för mycket fisk för storfiskaren. Den var förresten mycket större i verkligheten. Nya tag om några veckor igen. Trevlig sommar!

Dag 2 av x antal dagar denna säsong innehöll bryggisättning, båtisättning, panelning och isolering. Pontus, Una och Mats inledde och Peter dök upp lite senare. Det gick som en dans igen. Den enda överraskningen denna dag var hur man skulle få fast eldosorna i väggen. Skumt. Vi kollade och funderade flera gånger flera stycken men ingen förstod någonting. Det finns nån sorts plastring inuti eldosan men den går inte att sätta fast i väggen. Så amatörelektrikern Pontus kilade fast dosorna med lite brädstumpar bakom isoleringen…fast dom satt inte fast så bra. Vi får se hur det blir. Jag lovar att dela med mig hur man ska göra egentligen med den där plastringen.

Lite bilder från dagen.

O´Malley testar flytkraften på den nyilagda flytbryggan

Vägg 2 av 4 klar. Några krångelplankor kvar bara vilket borde berättiga lite nyinköp av hårdvara om det faller i god jord hos kompanjonen. Observera f ö eluttaget mitt på väggen! Finurligt… det kommer visa sig när allt blir klart.

Ny snickarsäsong med nya krafter. Fler än en har noterat att starten varit trög vilket innebär att jag har minst två intresserade läsare av denna blogg. Kul! Läsarrekord!

På snickarbrödernas schema denna första dag, stod det panelning, dörrditsättning och elrördragning. Första huvudbryt vi hade var vart vi skulle placera elcentralen. Spelar väl ingen roll kan man tycka, särskilt eftersom det inte finns någon el ändå på tomten. Men nu tänkte vi kompensera det med lite solenergi. Och då uppstod frågan om batterierna mår bäst av att stå inomhus eller utomhus. Man vet ju hur piggt ett bilbatteri brukar vara i 20 graders kyla. Vi ringde och konsulterade en kompis som också kör solenergi och han rekommenderade att vi skulle placera batterierna inomhus. Vi bestämde att vi skulle ha dom utomhus. Hmmmm…. fortsättning följer nog kring detta. Jag har redan nu fått ett och annat bra eltips som kan vara bra för någon annan att veta.

Sen började vi dra elrör hit och dit helt utan att veta vad det skulle leda till. Efter ett tag kom vi på att det vore ju bra om dom ledde någonstans eftersom vi insåg att dom inte gjorde det om vi inte satte dit några dosor. Och fortfarande saknar vi en listig plan för eldragningen. Men vi har i alla fall lite rör som går lite hit och dit i väggarna. Det löser sig nog. Vi har en elektriker i släkten som vi kanske kan konsultera.

Sen isolerade vi, vilket gick himla enkelt.

Sen så panelade vi vilket också gick himla enkelt. Fast sista krångelplankan är ju kvar att göra….

Sen så satte vi dit en dörr som gick himla enkelt.

Ja, allt gick faktiskt sjukt bra denna första snickardag. Inte ett missöde. Det värsta som inträffade var att blyertstiftet på snickarpennan gick av en gång. Och det är ju som läsare inte mycket att gotta sig åt. Men, jag är ju gammal nog att inse att vinden kan vända. Vi får se från vilket håll det blåser nästa gång.

Då var det klart för i år. Det blev inte alls så mycket gjort som jag hade hoppats på. Men nästa år så…

Ett år tog det. Ett år gruvade vi oss eller åtminstone jag. Ungefär som när man ska byta däck på bilen. Finns det något tråkigare och då måste man ju gruva sig lite, även om processen är en halvtimmes tråkjobb. Att lägga ett plåttak tog lite drygt tre timmar på två man vilket även inkluderade spikande av bärläkt eller vad det heter. Reglar kallar en del det också. Dom där första plankorna heter i alla fall ströläkt… tror jag. Hursomhelst, sjukt och onödigt att man man måste vänta så länge som ett år för att göra en sån simpel grej som tog några få timmar… Lite fakta också för den som inte skruvat så många tak: T ex var skruvar man och hur mycket. Svar: 8 skruvar per kvadratmeter och skruvar gör man i dalen. Förr i tiden spikade man med klockspik och det gjorde man det på åsen eftersom en spik inte drar lika bra, men numera när man har lite bättre prylar och kan skruva så gör man det i dalen.

Bärläkt, ströläkt, reglar mm. Vad är vad?

Bloggare och plåttaksnickare 1(2).

Liter mer fakta… som hade varit rätt bra för oss att ha innan… för när jag precis sökte på internet vilket som var vilket av bärläkt och ströläkt och sånt, så kunde jag konstatera att vi förmodligen hade haft för generöst cc-avstånd på läkten. Vi körde 60 cm genomgående medan en sida på internet snackar om cc-avstånd ända ner till 30 cm på ströläkten om taket lutar mindre än 22 grader. Och det gör ju detta tak med råge… Ja ja… det får väl bli nå’t slags experiment så får vi se om våran konstruktion duger. Jag sätter en slant på att den gör det, jag tyckte det såg rejält ut! 🙂

Big brother och plåttaksnickare 2(2).

För att det ska se lite snyggt ut även från sjön så krävdes det att jag snickrade ned sidorna på trädäcket. En enkel match även om jag denna dag tänkte på följande uppfinningar…undrar varför…:

1. En penna som följer med dit man går. Kanske ett sånt där snöre som barn har till sina vantar kunde funka.
2. Nån jävla pigg eller nåt som håller kvar måttbandet där man börjar mäta ifrån.
2b. Och när vi ändå är inne på måttband, varför finns det ingen inbyggd penna i det?!?!?!
3. Utvecklingen på squash- tennis- och badmintonrackets och framför allt golf-drivers går ju åt ett enda håll, nämligen stor träffyta, mer förlåtande och gigantisk sweet spot. Varför utvecklas inte hammare åt samma håll!? Big Bertha Hammer Edition… är det verkligen bara jag som suktar efter en sån hammare!? Den kommer att bli verklighet en dag och den kommer att bli en storsäljare, you bet!

Hur som helst, så här blev det idag.

När vi satt och grillade på kvällen så såg vi denna farkost komma sakta flytande strax utanför stugan.

Ett gäng grabbar i byn har snickrat ihop ett hopptorn som dom drar ut på sjön lite då och då. Imponerande bygge! 5 eller 7,5 meter, det är bara att välja. Jag som fyllt 40 valde 5 meters platån medan massa yngre galenpannor hoppade från högsta.

Bild 1. Peter Heidenbeck rekar från 7,5 innan det är dax.


Bild 2. Max på väg upp. Det är högre än det ser ut och ännu lite till.

Bild 3. Max Bäck in action

Bild 4. Filip Heidenbeck in action

…blev en ny sjöstuga av lite mindre modell till Cleo. Snickare, byggledare, byggherre, förman och lagbas var Max Bäck. Snyggt jobbat Max!

Första trappsteget blev som ett litet etage. Det tog nästan en hel dag innan jag fick det stabilt och bra. Inte så illa för en som hade 3:a i slöjd.

Grymt slitsam dag med grymt bra resultat. Har handkapat och spikat the old fashion way till förbannelse. Spikarna krökte sig mest hela tiden och jag missade nog fler gånger än jag träffade. Men till slut så satt dom där dom skulle och jag kapade oftast ganska rätt. Ett tränat öga ser nog lite kassa skarvar men jag kollar inte åt det hållet längre, jag har redan sett dom.

Hade sökt på Internet efter räcken gjorda av rep, hampa, tross osv för att få lite idéer men hittade inga bilder alls så då fick det bli en egen konstruktion. Funderade först på att borra igenom stolparna, sen att kapa ringar från ett rör och slå igenom dom, att använda dom där färdiga fästena man kan köpa, att tillverka egna, men inget kändes tillräckligt bra. Repet hänger nu i ögelfästen och förlängdes genom ett rostfritt rör som repet skruvats fast i. Det var nog enklast och blev kanon! Tack Pär för kaphjälpen. Ja så mycket mer magiskt än så var det väl inte men höjder och längder skulle ju också tänkas ut så det ser bra ut. Som sagt det blev grymt bra, kolla själv!

2 dagar tog det. Dag 1 stod Peter för snickringen och dag 2 utgjordes av ett broderligt teamwork. Grymt bra blev det. Nästa steg är trapp i framkant och stolpar med hampa, tågvirke, mantåg, rep, lina, tjockt snöre, tamp, tross eller vad det heter.

Bild 1. Lite inplanerad nivåskillnad.

Bild 2. Och så ser det ut framifrån. Vi renkapade högerkanten med en cirkelsåg eller vad det heter. Cirkelsåg är kanske en sån där som står på ett stativ. Det här var handmodellen. Klingsåg kanske det heter. Hur som helst så blev det inte så rakt som vi trodde det skulle bli. Jag sågade in i bjälklaget lite då och då så vi får väl se om det blir nå bra eller om man får hitta på nån annan lösning för att dölja misstaget. Förmodligen ska man renkapa några centimeter ut. Vid nästa husbygge ska jag tänka på det.

Bild 3. Och samtidigt så håller det gamla huset på att byta färg från brunt till brunsvart. Mats håller i detta på ett föredömligt sätt. Tack Mats och vv rappa på lite 😉

… snickring. Inget annat för den som drog andra associationer. Det var dags för verandrastommen och senare lite tralldäck. Van snickare som man är så var det här ju ingen match, så den som hade hoppats på lite skadeglädje får tillsvidare söka upp någon annan sopas blogg…men det lär väl kunna ändra sig…

Visst det ser kanske ut som ett lappverk och jag har ingen aning om hur anslutningen mot det gamla däcket ska bli men det lär väl ge sig. Som räcke snackas det mycket om rep just nu. Kanske ingen dum idé.

Dag 1. Reglar lite huller om buller. Men grymt stabilt och grymt i våg!

Dag 2. Hinner man inte längre på en dag kanske du tänker. Men det var ett himla mixtrande för att få det rakt eftersom stranden inte är direkt rak.

Dag 3. Nu börjar det likna nå’t. Nå’t jävligt bra!

Denna snickring var inte lika frivillig. Det handlade om det befintliga huset som behöver lite omsorg då och då. Denna gång byttes räcket som borde bytts för typ 10 år sen. Mats och Pontus stod för starten då ruttna stolpar mm byttes ut mot fräscht byggtimmer. Ett nytt snickarlag bestående av Pontus och Lena såg till att färdigställa räcket. Nu återstår målning och och ett plåttak + att ta reda på varför huset lutar. Jag väljer att njuta av den charmen ett tag till…eller blunda…det beror väl på hur man vill se på saker och ting. Jag har blivit gammal nog att inse att det gör gott för själen att vara lite positiv och naiv.

Då var det klart för i år. Vi kom ju rätt långt trots allt. Nu lämnar vi bygget till mössen som verkar tycka det är toppen med sjötomt och tak över huvudet. Vi har ställt fram lite mat åt dom…. blå mat…. från cateringleverantören Anticimex…. smaklig måltid, vi syns nog inte till våren…

Men ni andra, som förhoppningsvis kommer att överleva vintern…God Jul, gott nytt år, glad påsk, pingst och valborg. På återseende!

En stillsam höstdag då löven var knallgula och luften stod helt still, färdigställdes väggarna till Boden.

Den ser verkligen inte speciellt snygg ut, men det blir nog bättre när det är målat, dörren är på plats och även utomhusköket.

Nästa uppdrag blir att frakta ner plåttaket som kommit. Taket består av hela längder (618 cm) vilket är himla långt för dom fordon som får plats på skogsbilvägen fram till stugan. Så därför gruvar vi oss för hur vi ska få fram dom. Vi får se hur vi gör. Förmodligen gruvar vi oss i onödan för det är ju helt uppenbart att det kommer fixa sig på något sätt. Vi får se om det blir i år… hoppas det!

På denna blåsiga men vackra höstdag färdigställdes trädäcket på baksidan + att några fler reglar för boden spikades fast. Dagens gästsnickarinna hette Lena Bäck.

Visste du förresten att årsringarna i träet rätar ut sig med tiden, vilket innebär att kärnan ska läggas uppåt om man vill att trädäcket ska förbli slätt och fint? Själv hade jag gissat tvärtom men efter en kort föreläsning från Eken så vet jag numera bättre. Men å andra sidan är jag ju inte så noga med vad som är upp och ned så jag la dom lite huller om buller.

Idag påbörjades baksidan av sjöstugan. Den som ska bestå av en bod och ett utomhuskök. Hur mycket kök det blir lär väl visa sig, men just nu är visionen gasolplattor, kylskåp, lite hyllor och skåp samt en diskbänk med rinnande (sjö-) vatten. Vi får väl se nästa år om det blev så eller inte. Det känns som det är en bit kvar…

… samtidigt som det känns som vi är på väg. Lite mer reglar, lite golv och lite väggar å nån dörr, så vips så ser det ju nästa klart ut. Planen är att hinna detta i år, och går det lika galant som det gjorde idag så ska det nog gå. Inte ett enda fel idag såvitt jag kan bedöma, men så hade jag ju experthjälp av självaste mamma som visade oanade snickar- och hantlangartalanger när hon hjälpte till med allt från grundläggning, mätning, kapning, skotta singel samt räkna ut komplicerade cc-mått.

Idag var det golvläggning och lite kompletteringsmålning för målarna. Alla grejer fanns redan på plats så allt kändes rätt enkelt. Och det var det också. Första momentet var isolering. Asfaboarden var redan ditlagd till hälften så det blev en flygande start. Egentligen skulle vi haft trossbottenskivor men det fanns inte på ByggMax så det fick bli asfaboard istället. Det ska tydligen funka det också, och råttor gillar tydligen inte asfaboard för den är gjord av asfalt, så då kanske vi får ha vår isolering i fred förhoppningsvis.

Sen var det bara att lägga dit golvspånskivorna. Dom är 22 mm tjocka och va rätt mycket tyngre än jag föreställt mig. Jag funderade på vad som var upp och ner på dom och bestämde mig för att man sannolikt ska kunna läsa texten, så texten fick bli uppåt!

Allt gick som en dans. Skivorna limmades och skruvades. Golvet satt som berg och allt kändes helt perfekt. Det gick så bra att det t o m fanns lite tid över. Så när det bara var en liten bit kvar att lägga tog vi en liten paus och jag gick omkring och sträckte på mig, och fick helt plötsligt för mig att jag skulle läsa den där texten som jag bestämde mig för skulle ligga uppåt!

Vafalls! Vadå ”Denna sida ner”!!!

… tjaaa lite sådär halvjobbigt måste jag erkänna att det var att läsa texten. Men mest för att jag inte läste den innan, inte direkt för att dom låg upp och ner. För det är ju rätt lätt fixat 🙂

Så, då var det fixat! Man måste väl få bestämma själv hur man vill ha det.

Så blev det i alla fall! Grymt bra och det går faktiskt alldeles utmärkt att gå på undersidan av golvet också. Det trodde du kanske inte 😉

Och så ser det ut när dörren är stängd.

Efter ett stillestånd liknande ett kommunalt vägbygge så kom vi äntligen till skott igen. På sex timmar lyckades bröderna Hellgren på egen hand få 4 fönster på plats!

När vi kom dit så visste vi egentligen inte hur långt vi vågade hoppas på att komma så vi bestämde oss för att börja med det minsta och enklaste fönstret först, och det började, helt otippat, jävlas direkt. Vi kollade på varandra men ingen verkade direkt förvånad…skumt….. Första karmskruven var så vrång och omöjlig så vi var tvungen att ringa snickarjouren och fråga om det verkligen skulle vara på detta viset. Men det skulle det ju såklart inte. Vi hade bara drabbats av otur. Och skam den som ger sig, med snickarjourens vägledning och lite envishet så fick vi dit småfönstrena.

Sen var det dax för dom stooooooora fönstrena. Och dom var stoooooora. Särskilt efter att glasmästaren skrämt upp oss med att minsta lilla fellyft och spänning i glaset kunde resultera i att dom gick sönder. Och hade vi inte handskar på oss så skulle vi skära fingrarna av oss och sa vi inte… ett…två… ååååå… treeee samtidigt när vi skulle lyfta in dom så skulle det förmodligen gå åt h-e…

Men vi fick till det till slut även fast vinden låg på hårt från söder och fönstrena kändes som stora segel. Dom bångnade och blev krokiga, vi lyfte snett och sa inte ett….två… ååååå …treeee samtidigt, men dom höll… puuuuuhhhh. Frågan är ju om den var ren skär tur att dom höll eller om vi inte ens var i närheten att paja dom. Men så är det ju med tur ibland, man vet ju inte alltid när man har det. Otur är ju så mycket mer märkbart, men när man går och gnäller om lite otur kanske man borde stanna upp och fundera på hur mycket obemärkt, osynlig tur man förmodligen haft också. Det lär väl vara nån sån där lagom jämnvikt som allt annat. Så man kanske ska vara lite glad när man har otur alltså för då har man ju förmodligen haft lika mycket tur utan att veta om det. Mer om detta på min andra blogg… filosof.nu 😉

Och när vi äntligen fått första fönstret på plats så stod vi med två plastbitar i händerna. Två små jäkla plastbitar som skulle få plats under fönsterrutan men som inte fick det! Undrar vad dom är bra till tänkte vi. Det måste väl finnas ett och annat hus som inte har såna små plastbitar…. typ… tänkte vi… men noggranna som vi är så ringde vi glasmästarjouren… och fick klart för oss att dom är rätt bra att ha. Det är nämligen så att om det kommer in vatten under fönstret så fungerar dom som luftning, annars blir det vatten som blir stillastående och det är ju inge bra. Så nu vet vi det också. Och byggfusk vill vi ju inte vara delaktiga i. Glada och positiva monterade vi bort alla lister, våldade in rutan lite hårdare denna gång, och la dit platsbitarna. Dom passade perfekt. Ingen konst det här 🙂

Och så här ungefär såg det ut när det var klart:

Och om man kollar inifrån och ut så ser det ut så här numera:

… åsså två bonusbilder på solnedgången

Nästa mission blir golvisolering och golvläggning!

Andra gången på raken som man inte var med och det gick ju lika bra denna gång. Börjar nästan känna mig överflödig. Själv har jag mest slagit dank och gått på krogstråket. Men det är faktsikt rätt jobbigt det också…

Idag var det målning på schemat. Una och Mats fick prova på målarskrået och det gick ju alldeles förträffligt. Kolla själv:

Färgen är faktiskt rätt omsorgsfullt vald. Först var det tänkt att stugan skulle vara svart men nu blev det den här färgen istället för att stugan skulle flyta in i omgiviningen bättre. Och det ser den ju ut att göra galant, men vi får väl se när det svarta plåttaket är lagt och när alla fönster, foder och dörrar är på plats samt när verandan också är snickrad… Det kommer nog bli kanon!

Det där gick ju lätt. I alla fall för mig som inte ens var på plats denna dag då dörren och första fönstret sattes på plats av Norden och Peter. Enkelt och skönt. Hoppas det blir fler såna dagar! Bra med snickarhjälp. Tack för hjälpen Norden och välkommen tillbaka!

Bild 1. Dörren, ett fönster och lite foder på plats.

Nu är det dags för målning känns det som!

…klar, vilket innebär att det nu tillkommit ytterligare 2 ogjorda väggar eftersom väggen förlängts till förmån för förrådet. Puhhh…

Två kvällars slit:

Resultat kväll 1 …

…och simsalabim… resultat kväll 2.

Kväll nr 2 fick jag hjälp av storebror. Han höll till inne och förberedde för fönstrena medans jag panelade och svor på krångelsågen på utsidan. Att döma av svordomarna och andra ondgöranden från insidan, så råkade han nog ta av dom där mjuka spikarna… Nu är det ju konstaterat att dom kröker sig himla lätt… såvida inte spikfärdigheterna ligger i släkten på något sätt… jag tror på mjuka spikar, iaf för min egen del 😉

…blev vägg nr 3. Tre är kanske mitt nya lyckotal
Jag hade gruvat mig för att göra dörren större (vilket var en nödvändig ändring eftersom vi valt en bredare dörr än vi tänkt först) och trodde rent allmänt att det skulle jävlas. Men icke. Allt gick otroligt enkelt idag. T o m översta brädan gled in lite snyggt på andra försöket. Tror jag börjar bli lite händig nästan. Sen så är det ju rätt tacksamt när allt är rakt och i vinkel vilket jag nog får tillägna dom där riktiga snickarna som ansvarat för grundstommen.

Bild 1. Ett dagsverke… eller egentligen faktiskt bara ett halvt eller kanske 3/4 dagsverke. Undrar hur mycket en riktig snickare hinner på samma tid. Förmodligen ungefär det dubbla men jag börjar närma mig. Nästa vägg så…

Sen när det blev lite tid över så kunde man ju fundera på någon ändring och då kändes ytterligare ett fönster himla rätt. Kolla på detta broder och döm själv. Jag röstar på detta.

Bild 2. Ett fönster till! 1000 x 500 är måtten vilket är samma fönstermått som det vi funderar på till andra sidan av huset… det där vid sovrummet, som vi egentligen vill ha mycket smalare och mycket bredare, men den här storleken kanske inte är så pjåkig ändå.

… den lättaste av de 4:a. Den gick hur snabbt som helst att panela, särskilt eftersom Lena hjälpte mig att bära virke och såga upp alla plankor. Och till sist var det dags för den översta plankan som liksom skulle bli kronan på verket. Den tog nästan lika lång tid som alla övriga… var nästan lite sugen på att bara skita i den och låta någon annan göra den. Särskilt när kniven gick sönder när jag hamrade på den. Jävla skitkniv. Fr o m nu ska jag bara köpa dyra verktyg och dyra spikar.

Tycker det blev himla snyggt men jag är fundersam hur man skulle gjort runt takbjälkarna för nu blev det ju ändå lite springor här och där. En riktig snickare hade nog kanske gjort på något annat sätt. Måste nog fråga innan jag gör framsidan för där kommer det att synas mera. Sen så undrar jag om man måste skruva två skruvar per regel eller om det räcker med en. Måste nog fråga om det också…

Lite actionbilder och dagens resultat

Nä, nu måste det börja hända något annat också. Lite less på att skruva panel. Vill nog ge mig på ett fönster eller en dörr snart.

Så då var vi äntligen igång igen. Efter ett antal veckors upphåll som bestått av semester och annan lättja så har sjöstugeprojektet äntligen tagit fart igen. Dagens snickring började som vanligt med fint väder och gott humör. Men sen så tog det en lite oväntad vändning…. spikarna som legat utomhus sedan en månad tillbaka verkade ha mjuknat på något sätt. I alla fall så krökte dom sig hela tiden…. jävla skitspikar…

Men efter en halvtimmes svärande över spikarna så var det dags att sätta panel på vägg 1 av 4. Jag hade bestämt mig för att börja med den norra gaveln men jag insåg att det var för fint väder för det. Kolla själv….

… så därför fick det bli den östra sidan istället. På så sätt fick jag stå i solen och bättra på min snygga solbränna som jag betalat dyrt för i Turkiet. Och det bästa var att det helt ofrifvilligt kom sol på ryggen som jag aldrig normalt solar…för varför ska man göra det… den ser man ju aldrig ändå…näää framsidan gäller för mig om det ska solas…fåfängd!?!?…nääää…. medveten skulle jag vilja kalla det 🙂

Hur som helst…åter till snickringen…

Det gick rätt bra även fast jag misstänker att sågen sågar snett. Sen så tycker jag det är himla svårt att såga lika långa plankor även fast man använder samma mall hela tiden. Har funderat mycket på det. Hur svårt kan det va?! Ja rätt svårt verkar det som. Så här såg det i alla fall ut när jag började:

… och så här såg det ut när jag slutade…
…inte så illa om jag får säga det själv…eller vad säger du Tor…Vi uppskattar ditt intresse och att du skyndar på oss 🙂 Och tack till Lena såklart som var en förträfflig hantlangare för dagen, även om hon under vissa stunder föreföll vara mer intresserad av att sola insidan av underarmarna än att serva byggmästaren.

Nu får bygget vila ett tag igen. Kanske till efter midsommar såvida inte jag eller någon annan får ett ryck…

Trevlig midsommar!

Ok då verkar alla fönstermått och placeringar bestämda…

… såvida det inte ska vara ett avlångt liggande även på denna sida…tror inte det…

3:e byggdagen började med lite strul. Först hade vi köpt fel vindpapp eller rättare sagt vindpapp är tydligen gammeldax och inte alls nå’t man använder nu för tiden. Nu använder man vindduk. Så efter några samtal var det en leverans av vindduk på väg. Sen så välte sågjäveln så att ett säkerhetsskydd krånglade. Vi fattade ingenting men så gav jag sågjäveln mitt onda öga och då började den funka igen… hur enkelt som helst. Jag förstod inte ens varför jag kände mig upprörd över sågen ens… Men efter ett tag blev det samma skit igen och då fick vi skruva isär sågjäveln… och till slut blev vi kompis med den igen, och den med oss. Så då var det som vi hade tänkt oss igen. Solen sken och allt gick som smort.

Bild 1-2. De sista råspontarna och takpapp med läkt fixades lätt.

Sen så var det dax att använda den nyinköpta vindduken för 1.020 kr. Puhhh… fast dom ska väl leva dom också… dom som gör vinddukar alltså…

Bild 3. Inifrån med vindduk som tydligen håller hur länge som helst. Lite japansk stil nästan…

Och vid 2-tiden var vi klara för dagen. Taket på, läkt spikad och huset inlindat i en vindduk som ett litet paket. Nu börjar det ju set ut som ett riktigt hus. Fast fönstrena blev ju inte som det var tänkt riktigt. Vi måttade och kollade, dividerade om huruvida spröjs grumlar utsikten och om det finns risk att huset ser ut som en gammal konsumbutik om fönstrena blir för fyrkantiga utan spröjs. Men till sist bestämde vi oss för nåt och så här blev det. Inte som vi tänkt kanske men säkert rätt bra. Jag var tvungen att sätta upp lite vindpapp för att estetiskt avgöra om vi är på rätt väg eller inte. Jag tycker vi är det. Det blir nog bra…

Bild 4. Dagens slutresultat med lite test där fönstrena ska sitta. Ångrar lite att jag markerade ut dörren med svart papp också, men man får tänka bort den. Sen så ska det avlånga fönstret mot väster vara lite smalare är det tänkt. Och sen så ska ju huset byggas ut ca 1 meter i bakkant eftersom boden tillkommer…mycket att tänka på om man ska kunna föreställa sig slutresultatet.

Nu måste vi fundera lite mer på hur vi ska sätta väggarna invändigt också. Det blir sällan som man tänkt sig men det är ju lite kul med ad-hoc lösningar.

Nu får nog bygget vila ett tag om inte Peter eller Mats får nå’t ryck och vill spika panel. Kanske jag borde åka ut och mäta och beställa fönster i alla fall. Vi får se hur det blir….

Idag var andra stora snickardagen. Under natten funderade jag på en ny lösning för boden och gjorde en ny ritning på morgonen. Den nya känns bra och efter ett byggmöte med storebror så bestämdes att vi kör på denna. Så här blir det nu:

Bild 1-4: Skillnaden är att vi flyttar boden genom att låta taket fortsätta ca 120 cm i bakkant. Boden flyttas motsatt sida av huset än vad det var tänkt. Hörnet som uppstår mellan boden och huset kommer bli perfekt för en utomhusdiskbänk.

Så var det alltså dax….

Norden och Pontus åkte före och började spika takåsar och Peter hämtade limträbalken och virke till taket. Det såg ut att vara jättemycket virke så idag skulle det väl inte ta slut…
Bild 5. Kolla va mycke virke! Det måste ju räcka hur långt som helst!

Vid ett-tiden hade vi passerat ytterligare en milstolpe. Limträbalken var på plats. Nu är det bara att börja stapla takåsarna och snickra på taket.

Bild 6. Limträbalkmilstolpen. Visste du förresten att det är höjden på limträbalken, och inte tjockleken som avgör hållfastheten. Det visste inte jag förrän jag tjuvlyssnade på Norden när han pratade med Lacke på G&P. Så nu vet du också det!

Bild 7. Peter visade sin manlighet med motorsågen och kapade alla reglar som var för långa.

Bild 8. Så, då var alla takåsar på plats. Ingen konst det här

Bild 9. Dagens slutresultat. Inte illa va! Förutom att virket tog slut igen! Vem kunde ana det.

Nu kommer bygget att vila och stå till sig lite till nästa torsdag. Då tänker vi spika resten av taket, lägga takpapp, spika vindpapp och läkt. Vi får väl se. Nu är det helg! Skål! Over and out!

Dag 1 av (?)… ja hur lång tid kommer detta ta? Vem vet, men i dag började vi i alla fall med hjälp av två proffs! Det känns som vi fick en minst sagt flygande start. Utrustade med tryckluft, spikpistoler, lantmäteriinstrument, vattenpass och hammare så slogs första delen av stommen upp på några timmar. Tyvärr sinade virkesförrådet redan kl 11:00 varpå bygget mer eller mindre stod still till ca kl 13:00. Men vad gör väl det i det fina vädret och trevliga sällskapet. Ett par timmar hit eller dit spelar väl ingen roll i det stora hela…. Så här blev det i alla fall idag… undrar om man ska lägga första bilden överst eller tvärtom… hmmm… skit samma, tror du fattar ….

Bild 1: Byggstarten. Norden kollar ett hörn

Bild 2: Första väggen reses mha Peter (som håller i sladden av någon
anledning), Karlén (vattenpasskille) och Norden (spikpistolsnubbe).
Typiskt att jag fotar som vanligt. Jag har ju gjort massor jag också
men det syns ju inte på bild… men det är ju jag som äger ordets makt
här, så jag kan ju säga att jag har gjort mest. Vi får se senare vad
jag kommer att påstå…

Bild 3: Dagens väder var soligt i en början, och senare inte lika soligt men blåsigt och rätt kallt.

Bild 4: Ett dagsverke. Fortarande i stort enligt ritning men vi har sänkt
höjden i framkant något och höjt den i bakkant. Inte lika brant lutning
alltså. Sen så kommer taket i bakkant att gå ut ca 120 cm för att vi
tänkte ha en utomhusdiskbänk där. Konstruktionen i övrigt sker på
känsla och erfarenhet. Blev lite skrämd av höjden men efter ett tag såg
det bättre och bättre ut. Jag tror det kommer bli himla bra. Vi får se
om man är ett arktiektämne eller om man blir utskrattad. Vi får väl se.

Imorrn ska vi lägga dit en limträbalk, lägga takåsar och kanske börja spika tak. Går det lika bra imorrn så är vi snart klara

Nu har vi köpt virket till stommen. Stenarna står lite huller om buller men det löser vi imorgon. Byggstarten är kl 07:00 lokal snickartid.

Bild 1: Här ska huset stå.

Bild 2, 3: Utsikt från den blivande verandan

Bild 4: …och på kvällen ser det ut så här…i alla fall en sån där kväll då det är fint väder. Vi är ju lyckligt lottade så vi har ju alla sorters väder och då uppskattar man ju en sån här kväll lite extra 😉

Så här ser det ut när man vänder huvudet mot väster från det befintliga huset.

Så här vackert är det utan en sjöstuga. Jag är lite orolig över att sjöstugan kommer att se lite väl fyrkantig och lådig ut, men hoppas att det stora trädäcket ska göra susen för att det ska bli en snygg helhet. Hmmm skulle kanske anlitat en arkitekt.

Bild 1: Uppifrån det befintliga huset

Bild 2, 3: …och som det ser ut när man åker båt runt udden.

Sommaren 2006 sökte vi strandskyddsdispens och bygglov för en sjöstuga på vår sommarstugetomt i Nordannälden. Sedan dess har vi tagit ner ett antal träd, grävt lite i marken, kört dit lite singel och köpt några plankor. Nu är det dags att resa stommen vilket är tänkt ska göras helgen 11-13 maj. Vi får väl se hur det går.

Bild 1 :I teorin är det tänkt att det ska se ut så har när det är klart. Arkitekt: Pontus Hellgren. Idé: Peter Hellgren