Sjöstugeprojektet

Idag var det golvläggning och lite kompletteringsmålning för målarna. Alla grejer fanns redan på plats så allt kändes rätt enkelt. Och det var det också. Första momentet var isolering. Asfaboarden var redan ditlagd till hälften så det blev en flygande start. Egentligen skulle vi haft trossbottenskivor men det fanns inte på ByggMax så det fick bli asfaboard istället. Det ska tydligen funka det också, och råttor gillar tydligen inte asfaboard för den är gjord av asfalt, så då kanske vi får ha vår isolering i fred förhoppningsvis.

Sen var det bara att lägga dit golvspånskivorna. Dom är 22 mm tjocka och va rätt mycket tyngre än jag föreställt mig. Jag funderade på vad som var upp och ner på dom och bestämde mig för att man sannolikt ska kunna läsa texten, så texten fick bli uppåt!

Allt gick som en dans. Skivorna limmades och skruvades. Golvet satt som berg och allt kändes helt perfekt. Det gick så bra att det t o m fanns lite tid över. Så när det bara var en liten bit kvar att lägga tog vi en liten paus och jag gick omkring och sträckte på mig, och fick helt plötsligt för mig att jag skulle läsa den där texten som jag bestämde mig för skulle ligga uppåt!

Vafalls! Vadå ”Denna sida ner”!!!

… tjaaa lite sådär halvjobbigt måste jag erkänna att det var att läsa texten. Men mest för att jag inte läste den innan, inte direkt för att dom låg upp och ner. För det är ju rätt lätt fixat 🙂

Så, då var det fixat! Man måste väl få bestämma själv hur man vill ha det.

Så blev det i alla fall! Grymt bra och det går faktiskt alldeles utmärkt att gå på undersidan av golvet också. Det trodde du kanske inte 😉

Och så ser det ut när dörren är stängd.

Efter ett stillestånd liknande ett kommunalt vägbygge så kom vi äntligen till skott igen. På sex timmar lyckades bröderna Hellgren på egen hand få 4 fönster på plats!

När vi kom dit så visste vi egentligen inte hur långt vi vågade hoppas på att komma så vi bestämde oss för att börja med det minsta och enklaste fönstret först, och det började, helt otippat, jävlas direkt. Vi kollade på varandra men ingen verkade direkt förvånad…skumt….. Första karmskruven var så vrång och omöjlig så vi var tvungen att ringa snickarjouren och fråga om det verkligen skulle vara på detta viset. Men det skulle det ju såklart inte. Vi hade bara drabbats av otur. Och skam den som ger sig, med snickarjourens vägledning och lite envishet så fick vi dit småfönstrena.

Sen var det dax för dom stooooooora fönstrena. Och dom var stoooooora. Särskilt efter att glasmästaren skrämt upp oss med att minsta lilla fellyft och spänning i glaset kunde resultera i att dom gick sönder. Och hade vi inte handskar på oss så skulle vi skära fingrarna av oss och sa vi inte… ett…två… ååååå… treeee samtidigt när vi skulle lyfta in dom så skulle det förmodligen gå åt h-e…

Men vi fick till det till slut även fast vinden låg på hårt från söder och fönstrena kändes som stora segel. Dom bångnade och blev krokiga, vi lyfte snett och sa inte ett….två… ååååå …treeee samtidigt, men dom höll… puuuuuhhhh. Frågan är ju om den var ren skär tur att dom höll eller om vi inte ens var i närheten att paja dom. Men så är det ju med tur ibland, man vet ju inte alltid när man har det. Otur är ju så mycket mer märkbart, men när man går och gnäller om lite otur kanske man borde stanna upp och fundera på hur mycket obemärkt, osynlig tur man förmodligen haft också. Det lär väl vara nån sån där lagom jämnvikt som allt annat. Så man kanske ska vara lite glad när man har otur alltså för då har man ju förmodligen haft lika mycket tur utan att veta om det. Mer om detta på min andra blogg… filosof.nu 😉

Och när vi äntligen fått första fönstret på plats så stod vi med två plastbitar i händerna. Två små jäkla plastbitar som skulle få plats under fönsterrutan men som inte fick det! Undrar vad dom är bra till tänkte vi. Det måste väl finnas ett och annat hus som inte har såna små plastbitar…. typ… tänkte vi… men noggranna som vi är så ringde vi glasmästarjouren… och fick klart för oss att dom är rätt bra att ha. Det är nämligen så att om det kommer in vatten under fönstret så fungerar dom som luftning, annars blir det vatten som blir stillastående och det är ju inge bra. Så nu vet vi det också. Och byggfusk vill vi ju inte vara delaktiga i. Glada och positiva monterade vi bort alla lister, våldade in rutan lite hårdare denna gång, och la dit platsbitarna. Dom passade perfekt. Ingen konst det här 🙂

Och så här ungefär såg det ut när det var klart:

Och om man kollar inifrån och ut så ser det ut så här numera:

… åsså två bonusbilder på solnedgången

Nästa mission blir golvisolering och golvläggning!