Sjöstugeprojektet

Då var det klart för i år. Det blev inte alls så mycket gjort som jag hade hoppats på. Men nästa år så…

Ett år tog det. Ett år gruvade vi oss eller åtminstone jag. Ungefär som när man ska byta däck på bilen. Finns det något tråkigare och då måste man ju gruva sig lite, även om processen är en halvtimmes tråkjobb. Att lägga ett plåttak tog lite drygt tre timmar på två man vilket även inkluderade spikande av bärläkt eller vad det heter. Reglar kallar en del det också. Dom där första plankorna heter i alla fall ströläkt… tror jag. Hursomhelst, sjukt och onödigt att man man måste vänta så länge som ett år för att göra en sån simpel grej som tog några få timmar… Lite fakta också för den som inte skruvat så många tak: T ex var skruvar man och hur mycket. Svar: 8 skruvar per kvadratmeter och skruvar gör man i dalen. Förr i tiden spikade man med klockspik och det gjorde man det på åsen eftersom en spik inte drar lika bra, men numera när man har lite bättre prylar och kan skruva så gör man det i dalen.

Bärläkt, ströläkt, reglar mm. Vad är vad?

Bloggare och plåttaksnickare 1(2).

Liter mer fakta… som hade varit rätt bra för oss att ha innan… för när jag precis sökte på internet vilket som var vilket av bärläkt och ströläkt och sånt, så kunde jag konstatera att vi förmodligen hade haft för generöst cc-avstånd på läkten. Vi körde 60 cm genomgående medan en sida på internet snackar om cc-avstånd ända ner till 30 cm på ströläkten om taket lutar mindre än 22 grader. Och det gör ju detta tak med råge… Ja ja… det får väl bli nå’t slags experiment så får vi se om våran konstruktion duger. Jag sätter en slant på att den gör det, jag tyckte det såg rejält ut! 🙂

Big brother och plåttaksnickare 2(2).

För att det ska se lite snyggt ut även från sjön så krävdes det att jag snickrade ned sidorna på trädäcket. En enkel match även om jag denna dag tänkte på följande uppfinningar…undrar varför…:

1. En penna som följer med dit man går. Kanske ett sånt där snöre som barn har till sina vantar kunde funka.
2. Nån jävla pigg eller nåt som håller kvar måttbandet där man börjar mäta ifrån.
2b. Och när vi ändå är inne på måttband, varför finns det ingen inbyggd penna i det?!?!?!
3. Utvecklingen på squash- tennis- och badmintonrackets och framför allt golf-drivers går ju åt ett enda håll, nämligen stor träffyta, mer förlåtande och gigantisk sweet spot. Varför utvecklas inte hammare åt samma håll!? Big Bertha Hammer Edition… är det verkligen bara jag som suktar efter en sån hammare!? Den kommer att bli verklighet en dag och den kommer att bli en storsäljare, you bet!

Hur som helst, så här blev det idag.

När vi satt och grillade på kvällen så såg vi denna farkost komma sakta flytande strax utanför stugan.

Ett gäng grabbar i byn har snickrat ihop ett hopptorn som dom drar ut på sjön lite då och då. Imponerande bygge! 5 eller 7,5 meter, det är bara att välja. Jag som fyllt 40 valde 5 meters platån medan massa yngre galenpannor hoppade från högsta.

Bild 1. Peter Heidenbeck rekar från 7,5 innan det är dax.


Bild 2. Max på väg upp. Det är högre än det ser ut och ännu lite till.

Bild 3. Max Bäck in action

Bild 4. Filip Heidenbeck in action

…blev en ny sjöstuga av lite mindre modell till Cleo. Snickare, byggledare, byggherre, förman och lagbas var Max Bäck. Snyggt jobbat Max!

Första trappsteget blev som ett litet etage. Det tog nästan en hel dag innan jag fick det stabilt och bra. Inte så illa för en som hade 3:a i slöjd.

Grymt slitsam dag med grymt bra resultat. Har handkapat och spikat the old fashion way till förbannelse. Spikarna krökte sig mest hela tiden och jag missade nog fler gånger än jag träffade. Men till slut så satt dom där dom skulle och jag kapade oftast ganska rätt. Ett tränat öga ser nog lite kassa skarvar men jag kollar inte åt det hållet längre, jag har redan sett dom.

Hade sökt på Internet efter räcken gjorda av rep, hampa, tross osv för att få lite idéer men hittade inga bilder alls så då fick det bli en egen konstruktion. Funderade först på att borra igenom stolparna, sen att kapa ringar från ett rör och slå igenom dom, att använda dom där färdiga fästena man kan köpa, att tillverka egna, men inget kändes tillräckligt bra. Repet hänger nu i ögelfästen och förlängdes genom ett rostfritt rör som repet skruvats fast i. Det var nog enklast och blev kanon! Tack Pär för kaphjälpen. Ja så mycket mer magiskt än så var det väl inte men höjder och längder skulle ju också tänkas ut så det ser bra ut. Som sagt det blev grymt bra, kolla själv!

2 dagar tog det. Dag 1 stod Peter för snickringen och dag 2 utgjordes av ett broderligt teamwork. Grymt bra blev det. Nästa steg är trapp i framkant och stolpar med hampa, tågvirke, mantåg, rep, lina, tjockt snöre, tamp, tross eller vad det heter.

Bild 1. Lite inplanerad nivåskillnad.

Bild 2. Och så ser det ut framifrån. Vi renkapade högerkanten med en cirkelsåg eller vad det heter. Cirkelsåg är kanske en sån där som står på ett stativ. Det här var handmodellen. Klingsåg kanske det heter. Hur som helst så blev det inte så rakt som vi trodde det skulle bli. Jag sågade in i bjälklaget lite då och då så vi får väl se om det blir nå bra eller om man får hitta på nån annan lösning för att dölja misstaget. Förmodligen ska man renkapa några centimeter ut. Vid nästa husbygge ska jag tänka på det.

Bild 3. Och samtidigt så håller det gamla huset på att byta färg från brunt till brunsvart. Mats håller i detta på ett föredömligt sätt. Tack Mats och vv rappa på lite 😉

… snickring. Inget annat för den som drog andra associationer. Det var dags för verandrastommen och senare lite tralldäck. Van snickare som man är så var det här ju ingen match, så den som hade hoppats på lite skadeglädje får tillsvidare söka upp någon annan sopas blogg…men det lär väl kunna ändra sig…

Visst det ser kanske ut som ett lappverk och jag har ingen aning om hur anslutningen mot det gamla däcket ska bli men det lär väl ge sig. Som räcke snackas det mycket om rep just nu. Kanske ingen dum idé.

Dag 1. Reglar lite huller om buller. Men grymt stabilt och grymt i våg!

Dag 2. Hinner man inte längre på en dag kanske du tänker. Men det var ett himla mixtrande för att få det rakt eftersom stranden inte är direkt rak.

Dag 3. Nu börjar det likna nå’t. Nå’t jävligt bra!

Denna snickring var inte lika frivillig. Det handlade om det befintliga huset som behöver lite omsorg då och då. Denna gång byttes räcket som borde bytts för typ 10 år sen. Mats och Pontus stod för starten då ruttna stolpar mm byttes ut mot fräscht byggtimmer. Ett nytt snickarlag bestående av Pontus och Lena såg till att färdigställa räcket. Nu återstår målning och och ett plåttak + att ta reda på varför huset lutar. Jag väljer att njuta av den charmen ett tag till…eller blunda…det beror väl på hur man vill se på saker och ting. Jag har blivit gammal nog att inse att det gör gott för själen att vara lite positiv och naiv.

Då var det dags för en ny sommar av skapande. Tyvärr inte med samma energi och entusiasm som förra året känns det som just nu, men det kan väl ändra sig. Kanske därför det inte blivit så mycket snickring ännu.

Men lite uppvärmning har det i alla fall blivit innan det är dags att snickra på sjöstugan igen.

Uppvärmning 1 blev ett insynsskydd som efter ett tag övergick till att även vara nån typ av uteplats. Det blev nog bättre än det var tänkt känns det som…kanske det är ett tecken på hur resten av sommarens snickring kommer att bli… vi får väl se….

En regnig höstdag lite senare…