…(om man mäter framgång per nedlagd timma)…gjorde idag sitt bästa för att installera elen som ska drivas av solen. Efter ca 14 mantimmar så tyckte displayen på indikatorn att det gått så här för oss:
Och ungefär så såg vi ut också. Och visst, det var väl kanske inte någon jätteöverraskning med tanke på hur vi höll på. T ex så svors det rätt friskt över hur jävla korkad design det är på elprylar nu för tiden.
Och dessutom så låg verktygen, skruvarna och muttrarna oftast på fel plats, och ibland inte ens där.
Mitt i allt elände försökte storebror lätta upp stämningen genom att lura lillebror att sätta plus och minus kablarna på sin tunga för att kolla om det trots allt inte kom nå´n ström från trådarna. Och det gjorde det… med råge…himla kul…
Hur som helst så fick vi ihop alltihop till slut. I alla fall så såg det ut så. Vi hade t o m övertygat symbolen på displayen som hade blivit betydligt gladare. Men glädjen blev kortvarig för elektrikerbröderna. Ingen el i tåtarna där det skulle vara el. TV´n var stendöd och utelampan vägrade att ge något sken. Dock så såg vi tydliga spår av el i form av smälta kablar vilket var svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt tecken. Det beror nog lite på hur positivt inställd man är. Indikatorn är i alla fall rätt positiv fortfarande men det hjälper tyvärr inte, men all heder till den ändå. Jävla skit får summera dagens resultat. Så positiv är jag.
Men skam den som ger sig. Imorgon tar vi med oss elmätarna och annan högteknologisk utrustning som vi borde haft med idag men som tyvärr lämnades kvar på hemmaplan i sina ouppackade Clas Ohlson kartonger. Vem kunde anat att man behövde elverktyg när man skulle installera el….
