Sjöstugeprojektet

Då var det klart för i år förutom en liten sak…. att leta reda på musjäveln som trots musband och en i övrigt hermetiskt tillsluten sjöstuga ändå lyckats hittat en ingång. Grattis. Yippie Kay Yay Motherfucker kommer vara hälsningsfrasen när vi syns…

Ni övriga, kul att ni läste. Välkommen tillbaka en annan gång.

Ytterligare två dagar har spenderats i Nordannälden. Även fast sjöstugeprojektet sägs vara hyfsat klart återstår tydligen en massa jobb. Nu i form av byggstädning, slutmålning, stenpirsbygge och massa småfix. Dessutom pågår en ojämn kamp mot flugorna och myrorna som verkar tro att dom kan vinna genom att vara så många fler än jag, men det kan dom glömma. Jag ger mig aldrig…eller nästan aldrig…kampen mot fågeljävlarna börjar jag i och för sig att fundera på att ge upp. Och även den nyinrättade vaktstyrkan verkar ha kastat in handduken. Fåglarnas vinnarsignaturerna indikerar nu både att blåbärssäsongen är i full gång och att dom hittat bären innan dom stackars kinesiska bärplockarna hunnit fram till dom. Grattis fåglar, ni vann på alla fronter! Jag ger mig. Om kineser ger sig så lätt vet jag inte men ni fåglar, ge er av till någon annan nu tack.

Och på tal om att ge sig…. det är rätt länge sedan jag insåg att jag är för gammal för att köpa billiga opålitliga begagnade prylar, men jag kan tydligen inte ge mig på den punkten ändå. Jag vet inte om det är snålhet, dumhet eller någon annan del av min hjärna som tar över. Just nu föreslår en del av min hjärna att ett av gasolkylskåpena borde bli ett bojsänke inom kort. Omräknat all tid som jag lagt ner på detta kylskåp skulle jag kunna köpa två splitternya. Minst. Det kanske hade räckt till en weekend i Paris också… Jag t o m drömde om det i natt, men inte ens i drömmen gav jag upp. Jag stod och dividerade med nån kylskåpsmekaniker om nåt jävla vred som borde bytas ut. Men men… varmvattenberedaren funkar i alla fall trots att den är billig och begagnad. Det är väl den, som en begagnad billig pryl betraktat, som kommer göra att man fortsätter köpa begagnade prylar som bara funkar ibland…

Efter allt slit så var jag i alla fall glad att jag hade en utomhusdusch, och att den dessutom funkade gjorde mig ännu gladare även om det funkat med en kalldusch idag.

Så ser det ut i den när man duschar varmt i Nordannälden…

På senaste tiden har det inte blivit mycket gjort. Men å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag ska göra heller.

…och funkar det inte nu får dom nog sparken båda två!

Idag var det för övrigt en grymt skön dag. Vindstilla, varmt och dåligt fiske vilket inte är så dåligt ändå, för då slipper man rensa massa fiskar som man sällan äter upp. Just nu ligger det redan ett gäng hyfsat nyfångade harrar i kylskåpet som väntar på tillagning. Undrar hur länge färsk fisk är färsk i ett kylskåp?

Mellan målning och eldragning för spottar till köket så anlades en boj i den uråldriga bojstenen. Lena kompletterade stenpirarna som numera är tre till antalet med ca tusen nya stenar.
Dom nödvändiga jobben börjar sina känns det som. Sjöstugeprojektet kanske är färdigt snart… Måste nog fundera ut några nya projekt…

Efter många om och men så kom det till slut varmvatten ur duschmunstycket. Men det satt långt inne. Jag hade t o m gett upp ett tag och intalat mig med att varmvatten är för veklingar. Men eftersom jag ogillar kallvatten så var jag inte sämre karl än att jag kunde ändra mig på den punkten och felsökningen fick gå vidare. Jag ringde legoelektronik för konsultation, mätte och drog om elen, bytte ut slangar, sänkte positionen på pumpen i förhållande till vattennivån och provade lite andra saker också. Och till slut gav summan av alla ansträngningar mig varmt vatten och då insåg jag att veklingar ger upp och duschar kallt, medan en riktigt karl aldrig ger upp. Och fr o m nu duschas det i varmvatten i Nordannälden!

Andra småsaker som pågick var ett skåp som skulle kastas men som istället fick en liten renovering. Det målades vitt med ett rött kors på och slipades ner så att det skulle se gammalt ut. Blev himla bra.
Och eftersom fåglarna gillar att skita ner stället har jag ställt ut en vaktpost. Ett gammalt fint golfpris som tidigare inte fått stå synligt, men som nu äntligen hittat hem till första parkett. Vi får väl se om fåglarna ogillar golfpriset lika mycket som Lena gör det. I så fall är det slutskitet på trädäcket. Skulle det inte göra susen så har jag för övrigt fler fina golfpriser….

…för hydropresser är en helt vetenskap känns det som. Och istället för att köpa en avancerad så har jag nu beställt den absolut billigaste och simplaste som man inte ens behöver justera trycket på själv. Återstår att se om det funkar. Under tiden så har det fångats lite gädda mm.

Max W och Max B stod för infångandet under översyn av Mats.

Och dörren till boden är nu på plats. Skev som f-n. Vet inte vad som gått fel. Jag som kände mig grym på att snickra dörrar. Skumt.

…ungefär så känns det inför morgondagen. Den efterlängtade svalkande duschen kan nämligen bli lite för mycket svalkande eftersom jag inte fick igång något varmvatten idag trots gedigna förberedelser och genrep.
Ett tränat öga noterar kanske att det är hydropressen som jag hoppades att jag kunde skippa som saknas. Och skulle det inte vara en hydropress som är nyckeln till framgång så vete fasen hur jag ska gå vidare. En kraftigare pump lär väl funka men det känns som ett bakslag. Ett annat alternativ är att placera pumpen närmare vattennivån, men där vill jag inte ha den. Vi får se hur det blir imorrn.

Och den där grannen till ödla som vi såg för ett tag sen verkar ha kompisar. Och dom är inte bara grannar, dom verkar ha flyttat in. Välkomna!

…denna varma dag, men i väntan på att ute-spa-avdelningen blir klar får sjön duga. Årets första dopp avklarades på dryga 1,5 sek.

Mellan gräsklippning och lite annat jox så blev det idag bara en trapp och lite andra smådetaljer. Snart dags för lite rörmokeri. Den stora funderingen är nu om en hydropress ökar trycker eller bara jämnar ut det, och om jag verkligen behöver någon.

Det ovälkomna utedasset som helt oväntat poppade upp på trädäcket har nu genomgått ett dass makeover. Det sneda taket har byggts om till ett platt tak, och boden har målats och kompletterats med en spaljé. Och det gjorde susen! Dasskänslan är som bortblåst och nu känns det som jag är på rätt väg igen. Liten onödig omväg bara. Men sånt är livet. Oerfaren är ett annat ord som summerar det hela ganska bra.
Och baksidan, där det hela händer, dvs det som alla ansträngningar syftar till, börjar också ta form. Trädäcket har transformerats till ett stendäck och hade inte färgen tagit slut hade Lena färdigställt målningen.

Det här kommer bli bra!

Dagens naturupplevelse bestod av en skogsödla som inte brukar visa sig så ofta.

…borde utedass ha. Och hade dom haft det så hade jag förmodligen inte råkat bygga ett dass när jag trodde att jag byggde ett pumphus till utomhusduschen.

Från början såg allt rätt ok ut…

… men när jag hade slagit på bräder så vips…
… så stod där ett dass!!!! F-n vad jag blev förvånad…det var ju inte det jag hade tänkt mig!

Fortsättning lär väl följa antar jag… jag hoppas i alla fall det…

När jag byggde ut förra trädäcket så var det ju egentligen för att få plats med utomhusdusch, förråd och lite andra prylar. Men när det var klart så visade det sig att det passade lika bra för lite utomhusmöbler och vips så var jag lite kort om trädäck igen. Så vad gör man, jo man bygger lite mer. Denna gång bara några kvadrat dock och i ett lägre plan för att skapa känsla av att det är avskilt från det andra, och från löddret från schampot som inte bör hamna på trädäcket där man ska fingå.

En sån här filur dök upp en stillsam kväll. Grymt häftig upplevelse. Jag tror dock inte han tyckte detsamma om mig, för när han såg mig försvann han rätt snabbt…

Mera trädäck blir det i alla fall. Det finns många olika tankar vad som kommer att husera på denna plats….

… men några snygga bilder blev det dagen då gräsmattan blev klippt, vattnet tillfixat och båten blev sjösatt.

Drygt 60 år tog det innan rinnande vatten kom till udden! Undrar hur länge det dröjer innan det även kommer varmvatten ur kranen…



Efter massa funderande och googlande hur man platsbygger stabila överskåp var det till slut dags. Googlandet kammande noll vilket gjorde att jag tvingades ställa massa snickarfrågor till kollegor som i grund och botten verkar vara lika mycket snickare som it-människor. Ekerooten gav ett tips att använda plywood för att stabilisera upp kortändorna, och efter lite köpslående med sonen så skrotades hans fingerboardbana till förmån för ett kök som även han en dag kommer att uppskatta, även om det i hans värld känns som ungefär 10 000 år bort. Ett kök är ju bara ett nödvändigt ont som ens föräldrar uppehåller sig kring i tid och otid…

Slutresultatet blev bra och jag börjar bli grym på att göra dörrar. Denna gång hade jag dessutom grymt bra flyt. T ex så hade jag noll koll på att taket lutade som Lena informerade mig om. Resultatet blev att dörrarna touchade takreglarna med en tusendels millimeter när dom öppnades. Men snickring är som golf, ju mer man tränar, ju mer tur har man.

Next mission blir på temat vatten…

…på bästa budgetnivå. Skåpen blir snickrade på egenhand med enklaste och billigaste materialet. Ad-hoc som vanligt. Men när avloppet skulle installeras så visade det sig att denna snickarstil inte alltid är den framkomligaste vägen. För när jag fixat dit diskbänken, kompletterat de stackars få rören som jag sparat från en tidigare köksrenovering så återstod det bara att krypa under huset och ansluta det hela. Men jag hade glömt att kolla krypavståndet i krypgrunden. För när jag väl skulle krypa under så kunde jag snabbt konstatera att det inte var någon krypgrund! Inte ens Ioan Ursut skulle haft en chans. Så det blev en massa klurande och tänkande men till slut kom jag på en finurlig lösning som gick ut på att trä långröret från sidan, pricka in utsågningen på centimetern när, ta ett stycke antennsladd och linda runt avloppsnöret för att bilda motstånd för att sedan varsamt kunna passa ihop avloppsrören. Det gick men humörsvängningarna var rätt stora under en kort period. Men som tur var så hamnade humöret på topp i slutändan som vanligt. Nu är det dags för överskåp, gasol, vattenpump mm. Denna gång inte lika ad-hoc som vanligt. Bräderna har förmålats och arkitekturen funderats ut i skallen innan. Jag vet inte om det är lönt att redovisa hur jag tänkt för det lär väl bli på något annat sätt. Vi får väl se…

Då var det äntligen dags. Tillräckligt med prylar hade hittat sin rätta plats för att det skulle bli drägligt nog att premiärsova in bygget.

Dörrmattan på plats.
Skeppshunden på plats.
Vädret och fjällen på plats.
Fiskedragen på plats.
Solenergin på plats.
TV’n på plats.
Skeppsklockan på plats.
Här var det en ledig plats.
Kaptenen på plats.
Dom begynnande stenpirarna på plats.
Månen på plats. Kanske världens vackraste plats. Godnatt.

…börjar så sakta växa fram. För att veta hur jag skulle göra samt få lite inspiration så köpte jag en prenumeration på Gör-Det-Själv (www.gds.se). På köpet kommer jag snart få en ir-termometer som jag kan gå omkring och mäta temperaturen med samt förmånen att få tanka ner lite olika gör-det-själv-ritningar på nätet vilket jag börjat med. Men jag har snabbt konstaterat att det inte är min grej. Dom är ju så himla noga dom där som gör såna där ritningar så svårighetsgraden blir snabbt för hög för mig. Även om jag också är lite noggrann av mig så vill jag ändå ha flexibiliteten att när som helst ändra mig och göra tvärtemot vad jag tänkte från början. Därför tycker jag det är praktiskt att ha det i huvudet istället för på ritningen. Men jag ska erkänna att jag lärde mig ett trix innan jag började. Nämligen när man ska göra egna dörrar så är det en smart att skruva fast alla plankor först, och därefter såga ut dörren. På så vis får man bättre passform. Det hade jag inte kommit på själv. Så här blev det i alla fall denna gång. Inte riktigt som jag kanske tänkt mig men ändå ok. Vi får se vart det tar vägen framöver. I huvudet ser jag infälld spishäll, italienskt kakel, snygga överskåp, varmt och kallt vatten, en egen gjuten bänkskiva i betong och infällda spotlights… Alltid bra med en vision men som det ser ut nu så pekar verkligheten snarare mot en bänk med ett triangia-kök på. Vi får se. Jag ändrar mig när jag vill.

…sa elektrikerbröderna och ljus det blev.

Ungefär så gick det till.

När vi mätte upp spänningen med våra högteknologiska
instrument så såg allt bra ut och vips så funkade allt också. Helt obegripligt
varför det inte funkade dagen innan!?

Men skit samma. Funkar det så
funkar det. Dags för nya utmaningar!

Följ min blogg med bloglovin

…(om man mäter framgång per nedlagd timma)…gjorde idag sitt bästa för att installera elen som ska drivas av solen. Efter ca 14 mantimmar så tyckte displayen på indikatorn att det gått så här för oss:
Och ungefär så såg vi ut också. Och visst, det var väl kanske inte någon jätteöverraskning med tanke på hur vi höll på. T ex så svors det rätt friskt över hur jävla korkad design det är på elprylar nu för tiden.
Och dessutom så låg verktygen, skruvarna och muttrarna oftast på fel plats, och ibland inte ens där.

Mitt i allt elände försökte storebror lätta upp stämningen genom att lura lillebror att sätta plus och minus kablarna på sin tunga för att kolla om det trots allt inte kom nå´n ström från trådarna. Och det gjorde det… med råge…himla kul…

Hur som helst så fick vi ihop alltihop till slut. I alla fall så såg det ut så. Vi hade t o m övertygat symbolen på displayen som hade blivit betydligt gladare. Men glädjen blev kortvarig för elektrikerbröderna. Ingen el i tåtarna där det skulle vara el. TV´n var stendöd och utelampan vägrade att ge något sken. Dock så såg vi tydliga spår av el i form av smälta kablar vilket var svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt tecken. Det beror nog lite på hur positivt inställd man är. Indikatorn är i alla fall rätt positiv fortfarande men det hjälper tyvärr inte, men all heder till den ändå. Jävla skit får summera dagens resultat. Så positiv är jag.

Men skam den som ger sig. Imorgon tar vi med oss elmätarna och annan högteknologisk utrustning som vi borde haft med idag men som tyvärr lämnades kvar på hemmaplan i sina ouppackade Clas Ohlson kartonger. Vem kunde anat att man behövde elverktyg när man skulle installera el….

…och äntligen snart sommar. I väntan på att tjälen ska gå ur backen så är det lata dagar i Norannälden. Idag blev det fiske och skoteråkning i gassande sol. Max vann pimpeltävlingen vilket även gladde Cleo.

Baksidan och fartrampen behöver kompletteras med lite snowpark stuff… fortsättning följer…