…för nu är vårbestyret med bryggbyggande och strandrenoverande klart för i år!!! Tack och lov lär detta slit bara infinna sig ungefär var 10:e år.
En 20-ton-grävare är alltid bra att ha när man ska städa upp lite bland stenar och grus.
Förra veckan kunde man gå torrskodd runt ny-bryggan. Tur att man orkade kraftsamla och snickra ihop den på en helg.
Nice…blev det!
Att bygga på något gammalt är varken klokt eller enkelt. När det gamla dessutom lätt kan förväxlas med resterna av en vikingabåt eller delar från vasaskeppet gör inte saken bättre. Men alternativet var att det inte skulle bli någon brygga alls, och med vetskapen att vasaskeppet ändå hade lite friskt virke i sig när det hittades efter 333 år, så fick det bli som det blev. Den gamla stenkistan kändes dessutom grymt stabil och virket var bättre än man anade på sina ställen. Den borde ju även ha satt sig klart eftersom den lutade friskt. Positive thinking…
Glad i hågen började den gamla konstruktionen att rätas upp med lite stöttor, plankor och kilar. Jag ägnade en hel dag till att försöka få det rakt. Helt bortkastad dag visade det sig förutom att jag blev lite solbränd. Ett tag trodde jag på allvar att det var fel på vattenpasset.
Men efter lite om och men, järnvilja och hårt slit stod den där. Få lär ana vad som döljer sig under plankorna. Den kanske inte står pall lika länge som vasaskeppet, men några år till borde den funka. Vi får väl se.
Nu är den gamla sjöstugan i himlen.
I väntan på bygglovet så har en ny hollywoodfasad till bryggan påbörjats. Ingen lär misstänka de lite halv-taskiga bjälkarna under. Viktigast är ju att det ser lite flott ut när nå’n lägger till.
Lite listning och finlir på det där så kommer den se som ny ut.
Pontus Hellgren