Sjöstugeprojektet

I typ 50 år har det gamla köket varit brunt och gult. Himla modernt en gång i tiden och kanske kommer färgerna tillbaka igen. Men kände att det inte var värt att chansa på det… Tycker det nya blev bra. Men någon i framtiden kanske har synpunkter på den nya färgsättningen oxå. Vi får väl se 🙂

I ett försök att mota bort i-väntan-på-bättre-väder-tristessen så fick det bli ett segel och lite mer lampor. Gränsen mellan tivolikänsla och god smak känns hårfin och just nu balanserar det hela på en knivsegg. En smaksak helt enkelt.
Det här tror jag betyder att vackert väder är på väg in till vår stad. Eller så är det just detta som är vackert väder. En smaksak helt enkelt.

Hade jag varit lite sponsrad så hade jag berättat varifrån de kommer för de var grymt prisvärda.
Men nu går det snart inte att pimpa detta projekt mer. Kanske dags för nästa projekt istället, eller varför inte lite bättre väder. Vi får se vad som kommer först. Det känns helt öppet!

Även om det är långt mellan gångerna. Några år typ. Men idag hände det alltså! Förlösande. Utekökets nyinskaffade rök kunde invigas och nu kommer det säkert bara rulla på!

Typ bara invigningen kvar nu!

Ett av de sista momenten för detta projekt är att fixa så man kan ta emot lite gäster på rätt sida av uteköket eller rättare sagt rätt sida av baren om man uppehåller sig på den sidan av uteköket… 110 cm prick ska barhänget bli då jag googlat fram det standardmåttet i sista stund. Det kräver lite dryg grävning in i slänten, men eftersom jag bara gör detta en gång så biter jag ihop.

Så här långt blev det idag. Hade det inte börjat regna hade baren varit klar och öppen ikväll!

OK. Här kommer den utlovade sammanfattningen för dig som vill gjuta en egen bänkskiva.

Steg 1. Googla på ”gjuta bänkskiva”.

Läs och kolla på resultaten. Särskilt på Björn Christiernsson som verkar veta vad han gör.

Steg 2. Utgå från Björns goda råd i kombination med mina goda råd nedan så är du i trygga händer 🙂

1. Använd expanderbetong. Något dyrare men precis som Björn C säger, det ger en tätare yta. Lite dyrare. Du kommer inte ångra dig.

2. Björn C tipsar om att blanda allt i en sats för att inte få missfärgningar. Jag skulle säga, skit i det. Det är ju det som ger lite liv i skivan om det ens kommer att påverka. Overkill.

3. Köp en billig cementvisp på typ Jula. Eller låna min. Borrmaskin tror jag inte kommer att funka, och att blanda för hand är uteslutet.

4. Var två när ni blandar. Per Jonsson var en bra partner. Kolla om han är ledig 😉

5. Armering. Upphängningsanordningen. Gör den lite högre än vad Björn gör så slipper de tvärgående brädorna fastna i betongen. Och om de gör de, låt de vara under hela brinn-processen. Jag slog bort mina för tidigt och det resulterade i sprickbildningar. Fast det blev ändå en snygg patina. Men inget jag rekommenderar. Klantig helt enkelt. Det kunde gått käpprätt åt h-e. Flyt tror jag att jag hade!

6. För att få bort luftbubblor i betongen. Använd en slagborr och borra på något hårt material som du lägger mot formen. Det funkade sjukt bra för mig. Har även läst att man kan använda en sån där skakig slipmaskin men jag är skeptisk. Tror det blir för klent då cementen väger mycket. Hammare är ytterligare en lösning. Troligen den lösning som de flesta rekommenderar.

7. Använd formplyfa till formen. Dyrt men jag tror det är ett bra val. Och om du är noga så se verkligen till att det inte är några skador. Allt syns i slutresultatet, t o m det du inte tror kommer att synas. Fast igen, det blir ju lite mer levande då. Ingen panik.

8. Köp formplyfan där de även kan såga till sargar mm. Att göra detta själv kräver bra grejer och tålamod.

9. Om jag gjort detta igen så hade jag använt 45×45 regelvirke som stöd för sargarna.

10. Jag gjorde djupet på skivan 65 cm och inte 60 cm som är ett standardmått inomhus. Jag har läst någonstans att man rekommenderar typ 65 om man ska gjuta in en ho. So go for that!

11. Kolla måtten noga på det du ska gjuta in. Det gjorde inte jag och det fick jag plikta för. Men det går att såga i betongen med rätt prylar har jag lärt mig. Ett för stort hål hade varit tjorvigare.

12. Jag läste mig till att man skulle ha formolja för att få cementen att släppa, men fattade aldrig vad det var. Läste på ett annat ställe att man kunde använda vanlig matolja. Jag använde rapsolja och det funkade bra.

13. Gjut gärna på plats och ha koll på så att det inte blir minusgrader under brinntiden. Och anledningen att gjuta på plats är att skivan blir rätt tung beroende på hur stor den är.

14. Vattna och fjäska för skivan. Jag fjäskade i 72 timmar.

15. Armera såklart. Min armering var inte så himla grov som jag trodde att jag skulle välja. Typ 3-4 mm. Tror det hette rotnät. Verkar funka. Förstärk gärna på de ytor som blir lite utsatta.

16. Jag fick lite problem med finishen på kanterna. Vet inte om jag använde för mycket silikon eller fel silikon. Jag använde badrumssilikon för det var vad jag hade läst mig till. Eller så var det att jag borde använt slagborren mer på alla kanter. Så om du är noga med kanterna så får du googla lite mer på det.

17. Slipning efter vändning. En del säger att man ska slipa för hand och en del andra rekommenderar maskin. Jag provade båda men var som vanligt kanske lite för otålig. Här kan man nog slipa rätt mycket beroende på vilket resultat man vill ha. Jag la typ en timme på en kombination av hand och maskinslip på en yta som är 65 x 406 cm.

18. Efterbehandling 1. Separera ut lite ny cement från gruset och arbeta in det i skivan för att fylla håligheter och sprickor. Jag använde en tesil som jag fyllde med cement, sen så slog jag med tesilen på skivan för att få ut cementen som jag sedan blandade med lite vatten och arbetade in.

19. Efterbehandling 2. Här finns det många olika tips. Jag använda Filapt10 vilket blev rätt bra. Men jag är inte helt nöjd. Jag råkade ställa en kromad lampa på skivan när det regnade häftigt och det blev vissa ärr i skivan efter lampan. Skumt. Jag ska prova att slipa och lägga på ett lager till så kanske det blir bättre. Maila mig om du vill ha resultatet av ett långtidstest med denna lösning

20. Jag gjorde min skiva 4 cm tjock. Har läst att man rekommenderar minimum 3,5 cm och upp till typ 5 cm. Om jag gjort det igen hade jag valt 4 cm igen. Bra mått.

21. Nu är du så förberedd som du kan bli. Återkoppla gärna resultatet eller nya goda råd som en kommentar om du läst detta. Eller dela.

… för att kalla det klart. Även om min Definition of Done innehöll vinkyl, ismaskin och varmvatten också. Men dessa tillägg kanske dyker upp senare. Vi får se. Nu får jag nöja mig med färskt vatten, indragen el, kolgrill, gasolgrill, elrökugn, gasolspis, kylskåp och ett himla låååångt kök som dessutom blev himla bra till slut. Nöjd? Yes! Nu gäller det att passa på att njuta också. Det är ibland svårare. Snart dags för nästa projekt!
#Utekök, #Betongskiva, #haraldrigriktigtfattathashtagsmenprovarmigframgodjul

… efter helgens studentfest och en påföljande 50-års fest fortsatte utekök projektet. I rasande fart snickrade jag ihop 5 dörrar. Som vanligt på fri hand, fri vilja och helt utan långsiktig plan. Gångjärn och passform blir nästa utmaning men det löser sig säkert. Det ser i alla fall rätt bra ut även om de ska bli svarta lite senare.

Innan jag orkar ta tag i att installera vitvaror och snickra dörrar så pågår lite finlir i form av ljussättning.

Arbetslaget har decimerats till hälften p g a en plötslig sjukskrivning, men förhoppningsvis är hon snart tillbaka på jobbet igen, som en god lyssnare och övervakare. Sjukskrivningen är förorsakad av diabetes och innebar en akut operation med tillhörande behandling till en kostnad av ungefär 3 utekök om man vill mäta i den enheten. Men vad är väl några utekök jämfört med en hund. Enkel prioritering.

…som innebär rinnande vatten. Ett jobb som utfördes i två iterationer. I den första iteratonen så läckte det mesta som ett såll. Men nu när det är klart vilket håll gängtejpen ska dras och ungefär hur många varv så är det snustorrt i skarvarna. Enkelt när man kan det. Ett jävla meck när man inte kan det.

En slangtyp, vars namn var okänt tills nyligen, skall monteras. Jag har dessutom gått och uttalat det fel vilket bekräftar min okunskap när jag kallpratar rörmokeri med fackfolk. Men nu börjar jag bli expert. Bra slang att han om man vill dricka vattnet som kommer ur kranen utan att riskera att få i sig saker man inte vill få i sig. Utmaningen har varit att hitta rätt kopplingar och en hålpunch. Men det börjar falla på plats. I alla fall i teorin för jag har ju inte skruvat ihop allt än. Men blandaren är i alla fall på plats till slut!

Impregneringen satt som en smäck. Skivan blev djupare i färgen och verkar dessutom vara skyddad mot fläckar. Målningen har dessutom tagit bort 90-talskänslan. På gott och ont i och för sig.
Nu ska det dit vatten och avlopp sen kan man nog börja planera för att lägga ölen på kylning.

När man googlar på hur man efterbehandlar en gjuten betongskiva så finns det uppenbarligen mängder av olika sätt att göra det på. Mitt sätt var att köpa Filapt10. Spännande att se om det var ett bra sätt.
Fortsättning följer…

…även om det är mer jobb än man kan tro att skruva ihop ett kök. Därför fick det bli en genväg idag. Jag hade ju tänkt ha nåt snyggt mosaikkakel, men stressen av att studenten börjar närma sig gjorde att det tillsvidare får bli några plankor istället. Kanske en interimslösning eller kanske inte. Vi får se.

Nästa steg är målning, slipning och impregnering. Trista moment.
Jag måste erkänna att det ser lite kantigt och trist ut. Ungefär som en sån där 90-tals-bar som ställena brukade rulla ut när det var mycket folk. Fast Max gillar den. Men så är han ju 90-talist också 🙂

Det där att hålet för diskhon som jag förberedde blev för litet, resulterade i en grymt onödig omväg. Ett minst sagt drygt misstag som stressade upp mig rejält några timmar. Kinderna och örinsnibbarna blev varma och då snackar vi inte nån tiondels förskjutning… Ja ungefär så fungerar jag tydligen när jag blir stressad…

Men efter några telefonsamtal till kloka vänner tillsammans med några glas vin så kändes det markant bättre. Färgseendet återkom, snibbarna och kinderna övergick i normalläge och en plan för morgondagen växte snabbt fram. Ja ungefär så fungerar jag…
Vem som helst kan väl se att hålet är för litet!
Så här fel ute var jag!
Först tänkte jag ge mig på och ändra på diskhon, men goda vänner övertygade mig att göra hålet större istället. Och med rätt verktyg så gick det vägen! Rätt beslut! Tack Pär H för hjälpen! Alltid lika hjälpsam och klok. Tur att jag har dig!
Perfect fit! Back on track!

Diskbänken har anlänt och inbyggnadsmåtten är nu kända. Den som vill se en vuxen man gråta när han försöker montera en inbyggnadsho kan ju komma förbi imorrn. FUCK!

En baggis och en nervpers på samma gång. Stressiga moment men rätt snabbt gjort, särskilt när man får hjälp av goda vänner. Tack Per J! 96 timmar kvar innan jag vet hur det blev på sidan som ska vara upp.

En miss jag gjorde var att använda för breda brädor som höll upp armeringen. I kombinationen breda brädor som jag inte oljade in så resulterade det i att när jag knackade bort dem så här tidigt så pajade en kant rätt fult. Jag borde kanske väntat längre, eller som sagt använt mig av klenare material eller inoljat sådant.

Jag chansade på att laga skadan med lite ny betong men det känns oklart eller nästan osannoligt att det kommer att brinna ihop. F**k. Jag brukar vara positiv men denna gång anar jag det värsta då jag även sett massa sprickor. Men vi får se om några dagar. Under tiden ska det vattnas och fjäskas för den där skivan.

När slutresultatet är klart ska jag berätta lite mer ingående om både resultatet och hur jag gjorde så du som läser vet hur du ska göra eller tvärtom. En del empiriska fakta lär nog detta utmynna i.

Nära till gjutning och njutning nu. Njutningen är väl i och för sig minst någon vecka bort innan man kan slappna av. Kanske t o m så långt bort som efter studenten eftersom jag och min omgivning gör en rätt stor grej av den. Förutom studenten själv då, han är lite mer relaxed…

Men tillbaka till gjutningen som i bästa fall sker imorrn nu när gjutformen är i det närmaste klar.

Om man ska förutse morgondagen så finns det några orosmoment, t ex att sargarna rämnar eftersom dom inte blev som jag tänkt mig. Jag glömde ta höjd för stödreglar när jag sågade ut formen. Armeringen kan också tjorva till det lite. Sen att jag aldrig blandat betong tidigare kan vara ett riskmoment… Och till sist en grej som redan inträffat men vars följdverkningar jag inte kan bedöma är att det blev grymt kladdigt av silikonen. Möjligen kan det ge avtryck i gjutningen. Det blev så kladdigt att jag inte ens delar med mig en bild av det, trots att jag är i det närmaste prestigelös.

Sen finns det ett sista litet orosmoln om man är lagd åt det oroliga hållet. Jag chansade nämligen lite på måtten på diskbänkshålet då diskbänken är en beställningsvara som ännu inte anlänt. Möjligen ett grymt omoget beslut att gjuta ändå, men va fan. En skön cliffhanger också… Håll tummarna som du vill. Att det blir lite skadeglad läsning eller att den glider in snyggt.

Dags för ett nytt projekt. Litet denna gång men väl så viktigt. Ett utekök. Det är andra gången jag gör ett utekök och denna gång tänkte jag lägga ner lite mer tid, även om jag inte riktigt vet hur mycket tid det blev sist. Dessutom har jag glömt hur jag gjorde även om jag kan se resultatet här. Men jag känner på mig att det blir lite mer denna gång. Visionen är i alla fall: stora bänkytor, barhäng, gjuten bänkskiva, rinnande varmt och kallt vatten, öl- och vinkyl, induktionshäll, gasolspis, kol- och gasolgrill, öltapp, fiskerök, öppen spis etc. Ja, det säger väl sig själv att allt det där inte får plats, men om jag sprider ut det lite så kanske… vi får se hur nära visionen jag landar. Allt klart innan studenten helst.

Nedanstående är helgens resultat. Nästa steg blir gjutningen vilket blir himla intressant. Både för mig och kanske även för dig som läser. För om jag lyckas så kan säkert du också fixa det. Jag gör allt på känn och utan praktisk utbildning. Men visst, jag har tjuvkikat på den där Björn Christiernsson som verkar veta hur man gör. Vi får väl se om en novis också kan lyckas lika bra. Och går det åt helvete så lovar jag dela med mig det också! No fake on this site. Stay tuned!
1. Stomme klar. Övergav tidigt tanken att mura stommen.
2. Sällskap och nån som lyssnar på mig är viktigt för resultatet.

3. Provar en diskbänk som jag övergett. Är mer inne på att gjuta in hoarna istället.
4. En bit på väg.

Ja, ja… det är ju inte direkt en villa, så ni som byggt såna lär ju inte vara speciellt imponerade. Men ni kan ju läsa nån gammal villablogg istället. Men för en som hade 3:a i slöjd är detta rätt bra gjort kan jag tycka. Särskilt eftersom det är minimalt med proffs inblandade. Och momenten är i stort sett desamma som för ett större projekt. Ungefär som små smakportioner.

Hur som helst, det är ett jävla meck att bygga en sån här liten sak, men rätt kul också. Särskilt efteråt. Det är ungefär som en golfrunda. När man är klar vill man inte se klubborna igen, men i bilen hem börjar man planera för nästa runda. Samma sak här, nu har jag börjat planera för nästa hus på tomten . Fast först ska jag komplettera med ett utomhuskök. Eller så blir det samtidigt. Vi får se. Men det blir nästa år. Nu är det vinter på gång!

Och priset då? Vad kostar en friggebod byggd i lösvirke i dagens läge? I mitt fall landade det på drygt 100.000 kr, varav 6.000 kr för snickarhjälp (resning av stomme) + 5.000 kr för eldragning av en riktig elektriker. Resten är materialkostnad (inkl ca 50 kvm trädäck). Sen tillkommer såklart alla egna timmar, och hur många de är/blir beror ju på hur snabb man är. I mitt fall blev de rätt många. Men om man tycker det är kul så behöver man ju inte räkna dem så noga. Var det värt det? Ja, jag tycker det.

… för att få lite inspiration och hitta nya visioner. Troligen håller jag mig till trä och en våning i fortsättningen också. Man ser ju hur det kan gå när man tänker för stort.

Fick ett ryck och drog till fjälls och tog in på hotell. Lyxigt när det bara är en timme bort. Borde göra detta oftare!

Reklammerade första omgången innan jag hittade några små pilar där man kopplade ihop dem. Plus och minus är tydligen viktigt i vissa sammanhang. Men nu lyser de!

Enkelt och smidig plåtläggning idag så jag kan tyvärr inte bjuda på några fadäser denna gång. Istället kan jag meddela att det är sjukt enkelt att lägga ett s k klicktak (Kami Classic) som ser ut som ett falsat tak. Rekommenderas. Men ett tips är att engagera sig lite mer i måtten än vad jag gjorde. Jag gav det stumma takmåttet till säljaren och jag anser att jag fick ett tak som var ca 5 cm för kort eftersom ett vattelås kräver ett uppvik i framkant + att jag gärna har falsarna över det hela stumma måttet. Ska följa upp det så får vi se om det var jag som var otydlig eller säljaren slarvig. Men mycket kan gömmas med annan plåt så det kommer bli bra i slutändan ändå.

I väntan på det riktiga taket fick det bli ett entrétak. Kanske en onödig kostnad och konstruktion men det ser i alla fall bra ut.

… och ungefär halvvägs. Återstår nu är ytterligare ett fönster, ett falsat plåttak, eldragning, fasadbelysning, inredning och ett utekök + lite mer lull-lull.
Namnet på färgen vi använde får sammanfatta resultatet så här långt.

… på målarchefen när vi andra givit upp!

Med lite mutor och rejäl lön engagerade sig även junior i dryga 2 tim. Sen fick det vara nog! Jag förstår honom. Jag har själv helt avsagt mig målningen. Inte min grej heller.

I alla fall utsidan, även om det lutar åt att bli ommålat i en helt annan kulör.

Själv var jag mest inne på att åka och bo på hotell i Åre, men uppenbart så får det bli en annan dag.

Så här blev dagens resultat. Rätt bra. Trevligt att använda grundmålade plankor. Inte bara tjänar man in massa tid, man får även testa på en annan färg än den tänkta.
Ett olevererat fönster som ska vara på gaveln fick bli temporärt överbyggt för uppsågning senare. Vi får se om det var ett klokt beslut eller inte, men idag kändes det som det.

Jag har insett att min tid är mer värdefull än att plocka plankor på ett lager, så från nu blir det hemkört.
Och i dagens sändning fanns även ett golv som skulle läggas. Det var nästan lite nervöst, men som tur var lyckades jag hålla huvudet kallt och följa instruktionen denna gång!
Förra gången gick det så här!

Trossbottenskivor och isolering på plats idag + massa markarbete och lite förberedelser för golvet. Gick som en dans eftersom trossbotten håller standard cc-mått. F**k vad det sparar tid! En spaning jag gjorde som förvånade mig var att det växte gräs igenom markduken. Skumt, det var ju det den var till för. Men om teorin om fotosyntesen stämmer lär det bli godnatt för gräset nu när det blir mörkt under huset.

…vilket betyder att trädäcket är klart – ca 50 kvm runt om. Notera att alla bräder ligger åt samma håll och att det är samma höjd. Självklarheter kanske du tycker, men är resultatet av två kloka beslut som inneburit massa mer arbete än den enkla vägen.



Inga bilder på underredet som är mer improviserat och betydligt mer intressant om man vill se hur man kan, och inte kan göra, men gör det ändå. Grymt stabilt i alla fall. Säkert både lite overkill här och där och kanske lite av den andra varan också. Nästa steg blir nog att lata sig lite och dricka vin på trädäcket.

För att få plats med verandan och det kommande utomhusköket krävs en mindre utgrävning. Och eftersom min pojkdröm alltid har varit att bli arkeolog så har det varit spännande. Men än så länge har besvikelsen övertrumfat glädjen. Varken guldpengar eller skelett har vi funnit. Bara massa lerskärvor, pilspetsar och bronsspännen. Men om vi gräver lite till så är jag säker på att glädjen kommer ta över, för då har vi antingen nått samma höjd som övriga trädäcket, eller hittat en döing eller en skattkista! Eller i bästa fall både och !

Den som inte byggt en veranda vet inte vad det innebär att få det rakt och stabilt. En dag tog det ungefär och det som tog mest tid var mätningen, grävandet och funderandet. Snickringen i sig gick betydligt fortare.

Eld gör gott för själen!

Och den som läst mina tidigare inlägg förstår varför. Men skam den som ger sig. Och se själv. Inte illa va, på en dag, eller egentligen en halv dag för det var så fint väder så saker och ting gick saktare än vanligt.Den påbörjade trallunderedekonstruktionen är egen-påhittad och består av ett pålverk. I skrivande stund är den grymt instabil vilket känns lite oroande. Vi får se om jag tänkt och gjort fel…

Stommen klar, taket vattentätt och vindduken på. Huset är nu vädersäkrat för en normalsvensk sommar.

Han som ansvarar för byggstädet verkar ta det lite lättare på sin uppgift. Dessutom tar han semester och åker till Cypern imorrn. Pojkvasker.

… utan färdiga klisterremsor är inget jag kommer använda igen. Och inte asfaltklister heller. Helt onödig dryg omväg men det var det enda som fanns. Borde bytt affär. Men snart är jag på kurs igen. En rulle kvar bara, och sen återstår ca 500 pappspikar som är ungefär lika höga som min tumme har jag märkt. Mera pain väntar således, fast nu i andra ändan av kroppen…

…snörslagen och renkapad på knappt 3 tim… inkluderande en kompletteringstur till Byggmax. Men med en läromästare av rang och en ivrig byggledare så går det undan. 3 eller max 4 slag på varje 3-tumsspik är byggpraxis här på Frösön. Jag ligger dock på nånstans mellan 6-9 på spiken + ett par extra bredvid…

En ny effektiv dag! Inte många fel eller hinder. Förutom att jag fått en jävla hemorrojd i arslet. Snacka om pain! Men i övrigt går det enligt plan!
Dagens hantverk

F**k vad det gick bra idag. Inte ett fel. Tappade inte ens pennan. Dock så var den på vift mest hela tiden så den var svårtappad. Två väggar klara i ett helvetesregn. Hade det inte regnat hade nog hela huset varit klart. Vi får se imorrn om det gick så bra som jag tror när väggarna ska resas.

Verktygsparken…nu satsas det på kvalitet!

Billiga prylar jävlas med mig igen. Denna gång ett vattenpass som visade totalt slumpmässiga värden. Inte konstigt att det var stört omöjligt att få allt i våg. Och nu förstår jag varför tidigare projekt inte heller blivit speciellt raka! Men med lite envishet och målmedvetenhet besegrades bubblan i passet!

Denna gång en friggebod men jag tror jag ska kalla det ateljé när någon frågar vad jag håller på med, för det låter lite mer avancerat.

Borde ju vara en baggis!

… eller åtminstone ett hörn av den. Men en tillräcklig stor bedrift för en beginner som mig.

För mig var det en tripp som kommer göra att jag lever ett extra år eller så i slutändan.

Om du har en bra uppkoppling, lite ljud på din dator och framförallt 5 min över så kolla själv så förstår du (obs mååååånga bilder, kanske för många, men så blev det): One of Jämtlands 7 summits!

I år blev det inte mycket gjort. Åtminstone inte så mycket som det var planerat. Men nästa år planerar jag ta vatten över huvudet. Vad det blir vet jag inte än, men nånting blir det! Stay tuned!

Även om jag inser att skadorna som stormen åsamkade oss är en skitsak i jämförelse med vad andra stormar orsakar andra så blir man ju lite ändå lite pissed. Alla timmar som man lagt ned blåste bort på några minuter. Jag hann inte ens ta ett provdopp från bryggan!




Och till sist ett plåttak på en bod i en annan av våra stugor som inte stod emot stormen. Men som sagt… det kunde varit värre, detta var rätt lindrigt ändå.

Nästan 10 månader sedan vi var här senast. Första gången i år således, och ändå är det bara 20 minuter bort, dörr till dörr. Att ge sig in i nya projekt ter sig nästan galet. Dags att börja uppskatta det man har istället för att sukta efter det man inte har.

…så utökades båtflottan med ytterligare en båt vilket förpliktigat en massa båtåkning. Otippat och oplanerat.
Skepp ohoj!
Spontant så känns det som att motorkraften borde räcka till…
En sällan skådad varelse, men plötsligt så händer det!

Fyllechaffis.

…för nu är vårbestyret med bryggbyggande och strandrenoverande klart för i år!!! Tack och lov lär detta slit bara infinna sig ungefär var 10:e år.

En 20-ton-grävare är alltid bra att ha när man ska städa upp lite bland stenar och grus.

Förra veckan kunde man gå torrskodd runt ny-bryggan. Tur att man orkade kraftsamla och snickra ihop den på en helg.

Nice…blev det!

Att bygga på något gammalt är varken klokt eller enkelt. När det gamla dessutom lätt kan förväxlas med resterna av en vikingabåt eller delar från vasaskeppet gör inte saken bättre. Men alternativet var att det inte skulle bli någon brygga alls, och med vetskapen att vasaskeppet ändå hade lite friskt virke i sig när det hittades efter 333 år, så fick det bli som det blev. Den gamla stenkistan kändes dessutom grymt stabil och virket var bättre än man anade på sina ställen. Den borde ju även ha satt sig klart eftersom den lutade friskt. Positive thinking…

Glad i hågen började den gamla konstruktionen att rätas upp med lite stöttor, plankor och kilar. Jag ägnade en hel dag till att försöka få det rakt. Helt bortkastad dag visade det sig förutom att jag blev lite solbränd. Ett tag trodde jag på allvar att det var fel på vattenpasset.

Men efter lite om och men, järnvilja och hårt slit stod den där. Få lär ana vad som döljer sig under plankorna. Den kanske inte står pall lika länge som vasaskeppet, men några år till borde den funka. Vi får väl se.

Nu är den gamla sjöstugan i himlen.

I väntan på bygglovet så har en ny hollywoodfasad till bryggan påbörjats. Ingen lär misstänka de lite halv-taskiga bjälkarna under. Viktigast är ju att det ser lite flott ut när nå’n lägger till.

Lite listning och finlir på det där så kommer den se som ny ut.

Att riva det någon annan en gång byggt gör lite ont i hjärtat. Ett jävla slit var det också. Som tur var fick vi hjälp av två gästrivare idag, Tack Samuel och Max.

Efter ett längre uppehåll är det dags för nya tag. Ny plats, ny sjö, ny ritning, ny konstruktion, men återigen en sjöstuga. Ytterligare en skillnad är att den blir dubbelt så stor som förra gången. Detta projekt börjar med en rivning eftersom nån ställt en bod i vägen.

I och med att kofoten åkte fram så är tärningen kastad…point of no return… vi får väl se hur det blir den här gången. Målsättningen är att det ska gå lite snabbare, då ett ännu större och krångligare projekt ska ta vid till hösten. Stay tuned!

Byggprojekten har gått i vinterdvala…drömmarna och planerna fortsätter. Vi får se vad som händer till våren. Välkommen tillbaka om du gillar att kolla in mina misstag och framsteg.

…där det tidigare växte några träd har idag lagats. Resultatet blev ytterligare en stolpe, några extra kvadratmeter trädäck och en snyggt hörn som smälter ihop med trappan. Den extra energi som jag inte trodde att jag hade, lades på att riva gammalt trädäck för att sprida ut skarvarna.

Samtidigt noterade jag massa reparationer och målning på det gamla huset som kräver ny energi om det inte fixar sig av sig själv. Jag hoppas på det senare vilket nog den som la en planka över hålet också hoppas…Vi får se vem som får sin önskan uppfylld…

…nästa är att få ner en grävare på tomten…

…blev det på min ansökan. Jag fick ett hett tips av bygglovsmannen att jag borde sänka höjden om jag ville få igenom bygglovet. Trots att höjden ändå ligger inom planen. Men jag tycker synpunkten var ok eftersom jag själv varit inne på samma linje. Så nu är vi i synk. Även ritningarna är i synk för arkitekten var vänlig att hjälpa mig på kort varsel. Jag hoppas att jag är lika mycket i synk med grannarna också, för nu blir det en ny omgång grannförfrågan. I väntan på besked så åker jag till lite varmare breddgrader… Trevlig midsommar så länge!

…för grannyttranden. Jag tror inte någon har yttrat sig men är inte helt säker. Och skulle någon ha gjort det så respekterar jag självklart det. Den som känner mig vet ju att det händer att jag gärna yttrar mig lite då och då. Och hade dom bara frågat mig den här gången så hade risken varit stor att jag yttrat mig mot mig själv. Vi får se om någon annan tagit min plats. Jag hoppas nästan på det för då får jag ju chansen att korrigera så att alla blir nöjda. Men….om nu ingen har yttrat sig så borde borde beskedet ligga i brevlådan till veckan. Vi får se…

…kanske. En del säger att det 3:e huset man bygger blir som man vill ha det. Det lär väl inte gälla pappmodeller, men om det skulle göra det så borde jag vara himla nära det jag vill ha. Men det känns osäkert. Särskilt med höjden. För den utomstående så förefaller detta möjligtvis vara en trivial grej. Men för mig som inte ens vet vad vi ska ha huset till så har det blivit himla tjorvigt. Nu står huvudbryn mellan bl a höjd och boarea. 6,6 meter högt eller drygt 5 meter. 70 kvm eller 55 kvm. Högt i tak, luftigt och lite annorlunda eller vanlig takhöjd… Vi får se. En ny modell är byggd. Lite lägre taklutning, lite lägre höjd men ändå på samma tema… Måste kolla om man bygglovet måste sökas om eller om man kan justera i efterhand…

…bygglovsprocessen verkar ta tid…snart ringer jag och klagar!

Idag var det första dagen på sommarsäsongen i Nordannälden. En bra dag. Fint väder, junior var med vilket inte är så ofta, bonden hade fällt träden och mut-moppen föll i god jord. I bästa fall kan det bli lite fler tillfällen där vi är tillsammans och på lika bra humör som idag.

…och det borde rimligtvis inte vara så många dagar kvar innan beskedet på bygglovsansökan dimper ner i brevlådan.Vet faktiskt inte vad jag vill ha för besked. Ett avslag innebär ju en lat sommar medan ett ja riskerar att ställa till med både det ena och det andra…

…verkligheten börjar komma ikapp. Eller snarare höjden. Vi börjar inse hur högt huset kommer att bli och det känns sjuuuuuukt högt….

Hur ska detta sluta…

Nu är det bara att vänta in beslutet. Det jag inte visste om bygglov innan var att det är olika kostnad beroende på om man får det eller inte. Avslag kostar endast 800 kr vilket är betydligt billigare än jag förväntat mig. Ett ja kommer troligen kosta lite drygt 3000 kr vilket också är billigt tycker jag. Kostnaden är baserad på antal kvadratmeter, sen så får jag betala lite extra eftersom grannarna ska få säga sitt också.

Sen när man ska börja bygga tillkommer lite nya kostnader men det känns som rätt ok för då är man ju ändå på gång.

Efter den 2 maj är det nya regler som gäller och då ökar kostnaden betydligt.

Jag har varit lite tveksam till om det ska bli något bygge. Mycket velande fram och tillbaka, men idag känns det rätt och som om det kan bli av. Har även stämt av med en bygglovshandläggare som tyckte att jag kunde söka på det jag hade, även om mina ritningar ligger på gränsen eller lite utanför detaljplanen. Jag var dock tvungen att få ena fasaden omritad innan jag kunde lämna in, eftersom även layout/utseende är bygglovspliktigt. Men jag fick hjälp av arkitekten på direkten. Vilken service! Nu är det bara att sammanställa handlingarna och lämna in. Sen är det grannarnas tur att säga sitt innan bygglovsavdelningen till sist avgör. Jag är hoppfull.

Nya fasaden.

Denna gång en ateljé. Tror jag. Är det tänkt. Enligt detaljplanen från 1937 så finns det byggrätt/byggarea kvar och det finns möjlighet att komplettera villan med ett uthus. Det låter ungefär som ett dass eller på sin höjd ett förråd tycker jag, men det är tydligen ett vitt begrepp som verkar täcka in det mesta från garage, förråd till mindre hus som får inredas för handel och hantverk. 7,6 meter högt får det vara och max 2 våningar. Ateljéprojektet får bli arbetsnamnet.

Än så länge är allt på modell- och ritstadiet, och innan bygglovshandlingarna skickas in så känns det praktiskt att vara säker på vad vi ska ha ateljén till vilket vi inte riktigt är ännu. För den här gången är det lite större, lite proffsigare, lite dyrare och lite mer på riktigt än sjöstugeprojektet. Nu snackar vi gjuten platta, golvvärme, vatten, avlopp och riktig el. Planen är att ta lite starthjälp i början och göra resten själv. Kanske lite tunn plan om arga snickaren skulle komma förbi…

Totala byggarean för samtliga byggnader på tomten inkl detta bygge blir knappt 5% större än vad detaljplanen ger ok för. Men större avvikelser än så har sannolikt beviljats, så jag räknar med att bygglovet går igenom även om det blir lite spännande.

Här ska det ligga eller stå eller vad det heter. Träden ryker nog till förmån för lite bättre utsikt för oss och grannarna.

Och så här är det tänkt att det ska se ut.

Eller kanske så här när jag tänkte igen…

Men det är ritat så här just nu…

Då var det klart för i år förutom en liten sak…. att leta reda på musjäveln som trots musband och en i övrigt hermetiskt tillsluten sjöstuga ändå lyckats hittat en ingång. Grattis. Yippie Kay Yay Motherfucker kommer vara hälsningsfrasen när vi syns…

Ni övriga, kul att ni läste. Välkommen tillbaka en annan gång.

Ytterligare två dagar har spenderats i Nordannälden. Även fast sjöstugeprojektet sägs vara hyfsat klart återstår tydligen en massa jobb. Nu i form av byggstädning, slutmålning, stenpirsbygge och massa småfix. Dessutom pågår en ojämn kamp mot flugorna och myrorna som verkar tro att dom kan vinna genom att vara så många fler än jag, men det kan dom glömma. Jag ger mig aldrig…eller nästan aldrig…kampen mot fågeljävlarna börjar jag i och för sig att fundera på att ge upp. Och även den nyinrättade vaktstyrkan verkar ha kastat in handduken. Fåglarnas vinnarsignaturerna indikerar nu både att blåbärssäsongen är i full gång och att dom hittat bären innan dom stackars kinesiska bärplockarna hunnit fram till dom. Grattis fåglar, ni vann på alla fronter! Jag ger mig. Om kineser ger sig så lätt vet jag inte men ni fåglar, ge er av till någon annan nu tack.

Och på tal om att ge sig…. det är rätt länge sedan jag insåg att jag är för gammal för att köpa billiga opålitliga begagnade prylar, men jag kan tydligen inte ge mig på den punkten ändå. Jag vet inte om det är snålhet, dumhet eller någon annan del av min hjärna som tar över. Just nu föreslår en del av min hjärna att ett av gasolkylskåpena borde bli ett bojsänke inom kort. Omräknat all tid som jag lagt ner på detta kylskåp skulle jag kunna köpa två splitternya. Minst. Det kanske hade räckt till en weekend i Paris också… Jag t o m drömde om det i natt, men inte ens i drömmen gav jag upp. Jag stod och dividerade med nån kylskåpsmekaniker om nåt jävla vred som borde bytas ut. Men men… varmvattenberedaren funkar i alla fall trots att den är billig och begagnad. Det är väl den, som en begagnad billig pryl betraktat, som kommer göra att man fortsätter köpa begagnade prylar som bara funkar ibland…

Efter allt slit så var jag i alla fall glad att jag hade en utomhusdusch, och att den dessutom funkade gjorde mig ännu gladare även om det funkat med en kalldusch idag.

Så ser det ut i den när man duschar varmt i Nordannälden…

På senaste tiden har det inte blivit mycket gjort. Men å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag ska göra heller.

…och funkar det inte nu får dom nog sparken båda två!

Idag var det för övrigt en grymt skön dag. Vindstilla, varmt och dåligt fiske vilket inte är så dåligt ändå, för då slipper man rensa massa fiskar som man sällan äter upp. Just nu ligger det redan ett gäng hyfsat nyfångade harrar i kylskåpet som väntar på tillagning. Undrar hur länge färsk fisk är färsk i ett kylskåp?

Mellan målning och eldragning för spottar till köket så anlades en boj i den uråldriga bojstenen. Lena kompletterade stenpirarna som numera är tre till antalet med ca tusen nya stenar.
Dom nödvändiga jobben börjar sina känns det som. Sjöstugeprojektet kanske är färdigt snart… Måste nog fundera ut några nya projekt…

Efter många om och men så kom det till slut varmvatten ur duschmunstycket. Men det satt långt inne. Jag hade t o m gett upp ett tag och intalat mig med att varmvatten är för veklingar. Men eftersom jag ogillar kallvatten så var jag inte sämre karl än att jag kunde ändra mig på den punkten och felsökningen fick gå vidare. Jag ringde legoelektronik för konsultation, mätte och drog om elen, bytte ut slangar, sänkte positionen på pumpen i förhållande till vattennivån och provade lite andra saker också. Och till slut gav summan av alla ansträngningar mig varmt vatten och då insåg jag att veklingar ger upp och duschar kallt, medan en riktigt karl aldrig ger upp. Och fr o m nu duschas det i varmvatten i Nordannälden!

Andra småsaker som pågick var ett skåp som skulle kastas men som istället fick en liten renovering. Det målades vitt med ett rött kors på och slipades ner så att det skulle se gammalt ut. Blev himla bra.
Och eftersom fåglarna gillar att skita ner stället har jag ställt ut en vaktpost. Ett gammalt fint golfpris som tidigare inte fått stå synligt, men som nu äntligen hittat hem till första parkett. Vi får väl se om fåglarna ogillar golfpriset lika mycket som Lena gör det. I så fall är det slutskitet på trädäcket. Skulle det inte göra susen så har jag för övrigt fler fina golfpriser….

…för hydropresser är en helt vetenskap känns det som. Och istället för att köpa en avancerad så har jag nu beställt den absolut billigaste och simplaste som man inte ens behöver justera trycket på själv. Återstår att se om det funkar. Under tiden så har det fångats lite gädda mm.

Max W och Max B stod för infångandet under översyn av Mats.

Och dörren till boden är nu på plats. Skev som f-n. Vet inte vad som gått fel. Jag som kände mig grym på att snickra dörrar. Skumt.

…ungefär så känns det inför morgondagen. Den efterlängtade svalkande duschen kan nämligen bli lite för mycket svalkande eftersom jag inte fick igång något varmvatten idag trots gedigna förberedelser och genrep.
Ett tränat öga noterar kanske att det är hydropressen som jag hoppades att jag kunde skippa som saknas. Och skulle det inte vara en hydropress som är nyckeln till framgång så vete fasen hur jag ska gå vidare. En kraftigare pump lär väl funka men det känns som ett bakslag. Ett annat alternativ är att placera pumpen närmare vattennivån, men där vill jag inte ha den. Vi får se hur det blir imorrn.

Och den där grannen till ödla som vi såg för ett tag sen verkar ha kompisar. Och dom är inte bara grannar, dom verkar ha flyttat in. Välkomna!

…denna varma dag, men i väntan på att ute-spa-avdelningen blir klar får sjön duga. Årets första dopp avklarades på dryga 1,5 sek.

Mellan gräsklippning och lite annat jox så blev det idag bara en trapp och lite andra smådetaljer. Snart dags för lite rörmokeri. Den stora funderingen är nu om en hydropress ökar trycker eller bara jämnar ut det, och om jag verkligen behöver någon.

Det ovälkomna utedasset som helt oväntat poppade upp på trädäcket har nu genomgått ett dass makeover. Det sneda taket har byggts om till ett platt tak, och boden har målats och kompletterats med en spaljé. Och det gjorde susen! Dasskänslan är som bortblåst och nu känns det som jag är på rätt väg igen. Liten onödig omväg bara. Men sånt är livet. Oerfaren är ett annat ord som summerar det hela ganska bra.
Och baksidan, där det hela händer, dvs det som alla ansträngningar syftar till, börjar också ta form. Trädäcket har transformerats till ett stendäck och hade inte färgen tagit slut hade Lena färdigställt målningen.

Det här kommer bli bra!

Dagens naturupplevelse bestod av en skogsödla som inte brukar visa sig så ofta.

…borde utedass ha. Och hade dom haft det så hade jag förmodligen inte råkat bygga ett dass när jag trodde att jag byggde ett pumphus till utomhusduschen.

Från början såg allt rätt ok ut…

… men när jag hade slagit på bräder så vips…
… så stod där ett dass!!!! F-n vad jag blev förvånad…det var ju inte det jag hade tänkt mig!

Fortsättning lär väl följa antar jag… jag hoppas i alla fall det…

När jag byggde ut förra trädäcket så var det ju egentligen för att få plats med utomhusdusch, förråd och lite andra prylar. Men när det var klart så visade det sig att det passade lika bra för lite utomhusmöbler och vips så var jag lite kort om trädäck igen. Så vad gör man, jo man bygger lite mer. Denna gång bara några kvadrat dock och i ett lägre plan för att skapa känsla av att det är avskilt från det andra, och från löddret från schampot som inte bör hamna på trädäcket där man ska fingå.

En sån här filur dök upp en stillsam kväll. Grymt häftig upplevelse. Jag tror dock inte han tyckte detsamma om mig, för när han såg mig försvann han rätt snabbt…

Mera trädäck blir det i alla fall. Det finns många olika tankar vad som kommer att husera på denna plats….

… men några snygga bilder blev det dagen då gräsmattan blev klippt, vattnet tillfixat och båten blev sjösatt.

Drygt 60 år tog det innan rinnande vatten kom till udden! Undrar hur länge det dröjer innan det även kommer varmvatten ur kranen…



Efter massa funderande och googlande hur man platsbygger stabila överskåp var det till slut dags. Googlandet kammande noll vilket gjorde att jag tvingades ställa massa snickarfrågor till kollegor som i grund och botten verkar vara lika mycket snickare som it-människor. Ekerooten gav ett tips att använda plywood för att stabilisera upp kortändorna, och efter lite köpslående med sonen så skrotades hans fingerboardbana till förmån för ett kök som även han en dag kommer att uppskatta, även om det i hans värld känns som ungefär 10 000 år bort. Ett kök är ju bara ett nödvändigt ont som ens föräldrar uppehåller sig kring i tid och otid…

Slutresultatet blev bra och jag börjar bli grym på att göra dörrar. Denna gång hade jag dessutom grymt bra flyt. T ex så hade jag noll koll på att taket lutade som Lena informerade mig om. Resultatet blev att dörrarna touchade takreglarna med en tusendels millimeter när dom öppnades. Men snickring är som golf, ju mer man tränar, ju mer tur har man.

Next mission blir på temat vatten…

…på bästa budgetnivå. Skåpen blir snickrade på egenhand med enklaste och billigaste materialet. Ad-hoc som vanligt. Men när avloppet skulle installeras så visade det sig att denna snickarstil inte alltid är den framkomligaste vägen. För när jag fixat dit diskbänken, kompletterat de stackars få rören som jag sparat från en tidigare köksrenovering så återstod det bara att krypa under huset och ansluta det hela. Men jag hade glömt att kolla krypavståndet i krypgrunden. För när jag väl skulle krypa under så kunde jag snabbt konstatera att det inte var någon krypgrund! Inte ens Ioan Ursut skulle haft en chans. Så det blev en massa klurande och tänkande men till slut kom jag på en finurlig lösning som gick ut på att trä långröret från sidan, pricka in utsågningen på centimetern när, ta ett stycke antennsladd och linda runt avloppsnöret för att bilda motstånd för att sedan varsamt kunna passa ihop avloppsrören. Det gick men humörsvängningarna var rätt stora under en kort period. Men som tur var så hamnade humöret på topp i slutändan som vanligt. Nu är det dags för överskåp, gasol, vattenpump mm. Denna gång inte lika ad-hoc som vanligt. Bräderna har förmålats och arkitekturen funderats ut i skallen innan. Jag vet inte om det är lönt att redovisa hur jag tänkt för det lär väl bli på något annat sätt. Vi får väl se…

Då var det äntligen dags. Tillräckligt med prylar hade hittat sin rätta plats för att det skulle bli drägligt nog att premiärsova in bygget.

Dörrmattan på plats.
Skeppshunden på plats.
Vädret och fjällen på plats.
Fiskedragen på plats.
Solenergin på plats.
TV’n på plats.
Skeppsklockan på plats.
Här var det en ledig plats.
Kaptenen på plats.
Dom begynnande stenpirarna på plats.
Månen på plats. Kanske världens vackraste plats. Godnatt.

…börjar så sakta växa fram. För att veta hur jag skulle göra samt få lite inspiration så köpte jag en prenumeration på Gör-Det-Själv (www.gds.se). På köpet kommer jag snart få en ir-termometer som jag kan gå omkring och mäta temperaturen med samt förmånen att få tanka ner lite olika gör-det-själv-ritningar på nätet vilket jag börjat med. Men jag har snabbt konstaterat att det inte är min grej. Dom är ju så himla noga dom där som gör såna där ritningar så svårighetsgraden blir snabbt för hög för mig. Även om jag också är lite noggrann av mig så vill jag ändå ha flexibiliteten att när som helst ändra mig och göra tvärtemot vad jag tänkte från början. Därför tycker jag det är praktiskt att ha det i huvudet istället för på ritningen. Men jag ska erkänna att jag lärde mig ett trix innan jag började. Nämligen när man ska göra egna dörrar så är det en smart att skruva fast alla plankor först, och därefter såga ut dörren. På så vis får man bättre passform. Det hade jag inte kommit på själv. Så här blev det i alla fall denna gång. Inte riktigt som jag kanske tänkt mig men ändå ok. Vi får se vart det tar vägen framöver. I huvudet ser jag infälld spishäll, italienskt kakel, snygga överskåp, varmt och kallt vatten, en egen gjuten bänkskiva i betong och infällda spotlights… Alltid bra med en vision men som det ser ut nu så pekar verkligheten snarare mot en bänk med ett triangia-kök på. Vi får se. Jag ändrar mig när jag vill.

…sa elektrikerbröderna och ljus det blev.

Ungefär så gick det till.

När vi mätte upp spänningen med våra högteknologiska
instrument så såg allt bra ut och vips så funkade allt också. Helt obegripligt
varför det inte funkade dagen innan!?

Men skit samma. Funkar det så
funkar det. Dags för nya utmaningar!

Följ min blogg med bloglovin

…(om man mäter framgång per nedlagd timma)…gjorde idag sitt bästa för att installera elen som ska drivas av solen. Efter ca 14 mantimmar så tyckte displayen på indikatorn att det gått så här för oss:
Och ungefär så såg vi ut också. Och visst, det var väl kanske inte någon jätteöverraskning med tanke på hur vi höll på. T ex så svors det rätt friskt över hur jävla korkad design det är på elprylar nu för tiden.
Och dessutom så låg verktygen, skruvarna och muttrarna oftast på fel plats, och ibland inte ens där.

Mitt i allt elände försökte storebror lätta upp stämningen genom att lura lillebror att sätta plus och minus kablarna på sin tunga för att kolla om det trots allt inte kom nå´n ström från trådarna. Och det gjorde det… med råge…himla kul…

Hur som helst så fick vi ihop alltihop till slut. I alla fall så såg det ut så. Vi hade t o m övertygat symbolen på displayen som hade blivit betydligt gladare. Men glädjen blev kortvarig för elektrikerbröderna. Ingen el i tåtarna där det skulle vara el. TV´n var stendöd och utelampan vägrade att ge något sken. Dock så såg vi tydliga spår av el i form av smälta kablar vilket var svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt tecken. Det beror nog lite på hur positivt inställd man är. Indikatorn är i alla fall rätt positiv fortfarande men det hjälper tyvärr inte, men all heder till den ändå. Jävla skit får summera dagens resultat. Så positiv är jag.

Men skam den som ger sig. Imorgon tar vi med oss elmätarna och annan högteknologisk utrustning som vi borde haft med idag men som tyvärr lämnades kvar på hemmaplan i sina ouppackade Clas Ohlson kartonger. Vem kunde anat att man behövde elverktyg när man skulle installera el….

…och äntligen snart sommar. I väntan på att tjälen ska gå ur backen så är det lata dagar i Norannälden. Idag blev det fiske och skoteråkning i gassande sol. Max vann pimpeltävlingen vilket även gladde Cleo.

Baksidan och fartrampen behöver kompletteras med lite snowpark stuff… fortsättning följer…

Fartrampen klar. Nu väntar vi på snö och lite sponsorer.

Färdigsnickrat för i år. I alla fall på sjöstugan. Kanske det dyker upp något annat roligt projekt i väntan på fortsättningen på sjöstugeprojektet. Max vill t ex ha en fartramp på baksidan för att få bättre fart för att hoppa med skidor. Lika hög som huset tänker Max. Pappan tänker lite lägre. Ingenting är omöjligt. Vi får se. Kul att du läste.




Hej så länge. Nästa år blir det mera trädäck, solenergi, utomhuskök. utomhusdusch och förmodligen lite annat också. Vi får se. Snygg förstoring va! Man kanske borde bli fotograf. Hur svårt kan det va 😉 Välkommen åter!

Självdraget är fixat. En ventil i i sockelhöjd och en i takhöjd på andra sidan rummet. Det borde borga för bra ventilation. Det började som vanligt nämligen allt verkade vara himla enkelt men sen så visade det sig att det skulle jävlas som vanligt. Jag hade borrat lite snett även fast jag tyckte mitt ögonmått kändes klockrent, och som om det inte var nog så sprack ett ventilationsrör när jag med blåfrusna fingrar skulle kapa det. Men det slutade som vanligt också, dvs på nå´t sätt löste det sig. Ventilerna är nu där dom ska och det blåser rakt igenom huset. Fast inte genom ventilerna tror jag. För när vi var klara och tände lite ljus så blåste lågorna på ljusen lite hit och dit så troligen så var det rätt bra självdrag redan innan. Kanske det var overkill med ventilation. Men skit samma, nu är den där och nu behöver ingen fundera mer på det.

Ett tydligt tecken på att sjöstugeprojektet är på väg in i vinteride, är när bryggan åker upp och båten vänds upp och ner. Och det var precis vad som hände denna dag. Av bara farten snickrades lite hyllor upp men i övrigt hände det lite. Men lite är bättre än ingenting.



Östersund bloggkartan.se!

Jag vet inte hur det är för dig, men för mig är det ständigt något som behöver fixas. Det tar aldrig slut. Den här gången var det min stentrapp som jag inte hann fixa förra året innan frosten kom. I år var det på håret att det hanns med, fast det krävdes lite presenningar, massa värmefläktar och ett helt företag för att cementen och bruket skulle härda i tid. Undrar varför jag väntade så länge. Lite likt mig på något sätt… Men grymt bra blir det. Bara fogningen kvar nu och det brukar ju vara kronan på verket. Kan det verkligen bli bättre!? Vi får väl se…

Tack Daniel och din kollega från Kaxås (vet ju inte vad han heter) för all hjälp. Grymt bra jobbat!